DELA
© Nya Åland

Glesbygden i havet lockar inte vem som helst

Kommer det som en överraskning att det finns människor som inte vill flytta till Åland? Som föredrar storstäder, billiga supermarketar, täta buss- och tågförbindelser?
Kanske inte.
Primärvården har svårt att locka läkare till Åland. Åland ligger långt borta, lönen är låg, man får betala dyrt för mat och bostad, man får inte ens välja själv var man vill bo. Inte får man rösta heller så det kunde bli en ändring på systemet.
Sett ur det perspektivet förstår man att det inte är lätt.
Men Åland är också platsen där man än så länge obekymrat kan röra sig ensam ute, där det finns dagis och skola inom räckhåll, där den som vill kommer ut i naturen på några minuter, där luften är jämförelsevis ren, där man slipper trängas, där tempot fortfarande inte är snabbare än att man hinner säga hej till varann när man möts.
Fast det vet man inte om man inte bor här.

Vi har nyligen i insändare läst att de flesta läkarna på sjukhuset numera är överläkare. Det ger högre lön och med högre lön är det lättare att locka folk till havsglesbygden.
Är tanken att man borde införa något liknande inom primärvården? ”Vad skall vi locka med”, säger ledande läkaren Per-Arne Kling, som lägger ner det mesta av sin arbetstid på att försöka rekrytera läkare.
Han har en idé, men frågan är hur realistisk den är.
Om lönen är låg, det vill säga lägre än i Sverige och i riket, men man kan bo naturskönt ett stenkast från arbetsplatsen, då kanske det ena uppväger det andra. I all synnerhet som det inte finns så väldigt mycket att slösa sina pengar på.
Men. För att komma till det natursköna boendet måste man antingen hyra eller köpa en lägenhet med havsutsikt. Finns det? Eller köpa ett hus på bostadsplanerat område med egen strand och brygga. Finns det?
Att välja själv och fritt blir möjligt först när man har hembygdsrätt. Eller beviljas dispens. För svenska medborgare krävs dessutom att de först blir också finska medborgare, vilket kan dra ytterligare ut på tiden.

Kling tycker att myndigheterna kunde bevilja undantag från regelverket för att få hit personer med den rätta utbildningen, i hans fall läkare. Någon annan kanske vill ha hit andra utbildningar som det är brist på i samhället.
Men så kan man inte göra. Det skulle sluta med att de grupper som inte ges dispens uppfattas eller uppfattar sig som mindre välkomna. Avsteg från regelverket måste rimligtvis gälla lika för alla. Alla som inte har hembygdsrätt skall ha möjlighet att ordna ett tilltalande boende.
Se på Solberget ovanför vägen ut till Lemland.
Vackert är det inte när man från Östra utfarten ser bebyggelsen klättra uppför berget på andra sidan Slemmern. Men de som bor där har desto behagligare vyer att blicka ner på. Det är inte strandtomter, men desto mer strand och vatten inom synhåll.
Åk upp i de nybyggda husen på Lotsbergsområdet. Titta ut över havet. Man har varken egen strand eller egen trädgård, men den som bor där bor onekligen havsnära.
Skall inte den sortens boende kunna locka folk, åtminstone för ett tag, tills de kan bygga själva precis var de vill.

Problemet är att vi helt uppenbart har för litet av den sortens bostäder. Vem har råd att bygga för att låta flotta bostäder stå tomma i väntan på att användas som lockbete? Det kanske är möjligt för ett stort rederi eller en bank, men knappast för samhället. Om samhället står till tjänst med bostad så tar man brödet ur munnen på privata entreprenörer. Säger de privata entreprenörerna.
Men så länge inget görs kommer vi heller ingen vart. Om det inte mot förmodan blir överproduktion på läkare.
Skall vi hoppas på det eller inse att allt just nu håller på att bli betydligt dyrare än det var i går. Och att det är vi själva som i vilket fall som helst måste betala. Får vi inte vård här så blir vi tvungna att söka oss till dyr vård någon annanstans. Må så vara att det är ÅHS som betalar, men ÅHSs pengar är våra pengar.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax