DELA
© Nya Åland

Glädjande besked för Östersjön

Östersjön mår bättre, det är ett positivt kvitto på att det går att vända en negativ ekologisk trend.

Men det tar tid. Lång tid.
Mellan 1960- och 1980-talet trappades övergödningen av Östersjön upp. Och vårt hav mådde därefter. På 1980-talet när Östersjön mådde som sämst togs politiska initiativ som resulterade i att utsläppen halverades i Östersjön. Det är beundransvärt i det bakåtblickande perspektivet. Men det var säkert inte lätta beslut att fatta då.

Nu berättar Erik Bonsdorff, professor i marinbiologi vid Åbo Akademi, att Östersjön mår bättre. Men det har tagit lång tid, och kommer att fortsätta ta lång tid. Tiden det tar att återställa havet är som en spegel mot tiden vi förstörde den marina miljön. Det tar minst 30 år för havet att återhämta sig från övergödningen. Ju längre vi väntar med att agera desto längre tid tar det.

Men åtgärder hjälper. Det är hoppfullt.

Fortfarande har vi en lång väg kvar, det gäller att fortsätta ta steg i rätt riktning.

Åland är beläget mitt i Östersjön och livet här kretsar kring havet. Vi känner också tydligt av konsekvenserna om havet mår dåligt. Det finns i dag rekommendationer för hur mycket av den lokala fisken vi kan äta utan att få i oss för höga halter av gifter, och för de flesta av oss är sensommarens algblomning en ständig påminnelse om hur misskött havet har varit under en lång tid.

Förändringar är fullt möjliga, även om de vid första anblicken kan tyckas vara obekväma och dyra. Det krävs en stark övertygelse och politiskt mod för att satsa på framtiden även om det betyder inskränkningar i samtiden.

I dag, till exempel, är det svårt att förstå för många människor att kryssningsfartygen släppte ut sitt avfall direkt i havet. Inte bara kryssningsfärjor tar i dag hand om sitt avfall i hamnarna utan även fritidsbåtar kan lämna avfallet i septiktankar. Bara för ett par årtionden var det inte ens möjligt.

Åland måste våga befinna sig i framkant vad gäller miljöfrämjande åtgärder. Professor Bonsdorff ifrågasätter om en landskapsregering i dag lika snabbt hade låtit fiskodlingsindustrin utvecklas på Åland, med tanke på vad vi vet om utsläppens effekter på havsmiljön i dag.

Det är inte troligt.

Fiskodlingarna har etablerat sig i det åländska näringslivet genom att bidra med både arbetstillfällen och inkomster till ett årligt värde av 21 miljoner euro. Det kastar man inte i havet hur som helst. Men den ekologiska skuld som skapas varje dag måste vi vara beredda att betala för.

För det som inte är ekologiskt försvarbart kan i det långa loppet inte heller vara ekonomiskt försvarbart. Det finns förstås alternativ där ekologi och ekonomi kan mötas. Och även om satsningen på en landbaserad fiskodling i Eckerö ger hopp om en framtida omställning av industrin är kostnaderna för en sådan anläggning höga, och frågan är om det finns tillräckliga resurser för att alla fiskodlingar i framtiden ska bli landbaserade.

Forskningen har visat vad som måste göras. Alla vet att det krävs förändringar i livsstil och levnadsvanor för att nå målen om ett hållbart hav på sikt.

Bonsdorffs budskap är en bra mellanrapport. Genom politisk beslutsamhet och viljan att förändra kommer de kommande 20 åren präglas av flera sjumilakliv mot ett mer hållbart samhälle.

Då ska vi titta tillbaka på 2017 och förundras över hur havet kunde må så dåligt, och förhoppningsvis glädjas åt hur stora framsteg vi har gjort. Igen.