DELA

Ge oss näringspolitik inte bara handläggning

Vad är åländsk näringspolitik i dag? Nio av tio svarar ”jordbruksstöd”, och det är helt på tok.
Hur man än vänder på det står det åländska jordbruket i dag för en mycket liten del av de totala intäkterna på Åland. Det är en kraftigt bidragsberoende näring, stadd i en omvälvande förändring och den sysselsätter allt färre människor.
Denna förändring syns än så länge inte i de politiska och strukturella prioriteringarna i landskapet. Det beror dels på att Åländsk Center så länge suttit vid makten och bevakat sina väljares särintressen, dels på att jordbruket av en lång rad orsaker faktiskt är viktigare än sin del av BRP, bruttoregionalprodukt.

Det finns historiska och känslomässiga aspekter, det finns miljöaspekter, det finns frågor kring matsäkerhet, nationell säkerhet, turism och annat som motiverar att en viss kantring till jordbrukets fördel består.
Men det finns gränser.

När man till det så kallade livsmedelsklustret räknar förädlingsföretag som Chipsters, OLW eller till och med Dahlmans, som till största delen förädlar importerad råvara, då blir det snett.
När man räknar att jordbrukets intäkter för ett år uppgår till kring 18 miljoner, och bidragsutgifterna ligger kring 17 miljoner så börjar man fundera på den relativa vikten av saker.

I landskapets budget för 2011 tar man bort en rejäl peng från Ålands handelskammare för det starta-eget-stöd som handelskammaren upprätthållit, med vaga planer att flytta funktionen till Ålands teknologi-centrum. Varken handelskammaren eller ÅTC tycker att detta är en bra idé. Handelskammaren vill jobba med nya företagare, vill satsa mer på mikroföretag med 1-4 anställda, har nätverken och kontakterna med åländska företagare.
Och ÅTC borde fokusera stenhårt på det man är bra på och det man kan något om, det vill säga den potentiella framtidsbranschen cleantech.

I dag är näringsavdelningen och näringsminister Torbjörn Eliasson (C) främst förvaltare av ett historiskt arv och handläggare av EU-stöd. Det handlar om mycket pengar som ska fördelas enligt strikta direktiv av många byråkrater. Är det så mycket som krävs i personal och pengar för att hantera jordbrukets olika stödformer, så då är det så. Det är en prioritering Åland gör för att bibehålla en viktig näring.
Problemet är inte huvudsakligen att man gör för mycket där, utan att det blir alldeles för lite annat.

Separera det hela.
Inrätta en jord- och skogsbruksavdelning som sköter hanteringen, med de resurser som krävs. Ha en annan näringsavdelning, med en annan minister, som fokuserar helt och hållet på framtidsnäringar, på utveckling, på de riktigt stora åländska företagen. Nu bär näringsavdelningen och dess minister på en historisk barlast som gör att man aldrig kommer längre än till att ministern får lägga orimligt mycket tid på att gräla med sitt eget partis representanter om avbytarstöd, samtidigt som utvecklingen av turism, tillverkning och stöd till kunskapsföretag ligger för fäfot.
Ge den näringsministern och den avdelningen ansvaret och uppdraget att ständigt överskrida gränser för vad som är näringsliv och vad som gynnar näringsliv. Kulturen, miljön, sjukvården, utbildningen påverkar alla företagsklimatet, för möjligheterna att rekrytera kompetent folk, för allt.

Åländsk näringspolitik av i dag är vag konturlös och stillastående. Så kan vi inte ha det.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax