DELA
© Nya Åland

Gärna sänkta löner, men först en rejäl analys

Presidenten sänker sin skattefria lön från 160.000 till 128.000 euro för att komma till rätta med girigheten i samhället och dra sitt strå till stacken.
Fint gjort av Sauli Niinistö, men det löser varken Finlands problem eller riktar strålkastaren mot de verkliga problemen.
Så fort presidentens initiativ blev känt började debatten både i riksdagen och i lagtinget om att lönerna borde sänkas även där. Men det finns en hel del problem med att göra just detta.
Ett första problem är hur det påverkar de framtida möjligheterna att locka duktiga, lärda människor att ställa upp för att tjäna folket genom allmänna val. Med sänkt lön (kom ihåg att en lagtingsledamot har runt 3.600 euro/månad i ersättning) blir ett redan utsatt uppdrag mindre lockande. Redan i det senaste valet hade partierna svårigheter att fylla listorna, inte minst med kvinnor och ungdomar.

Ett andra problemet är att girigheten knappast är grundad i lagtinget. Visst kulle det sända signaler till samhället att det är kristider och att alla borde hjälpa till, men det är inte politikers ersättningar som symboliserar roffarsamhället.
Det problemet finns i företagsledningarna, där vinstmarginaler ständigt ska höjas, anställda ständigt sparkas och löner och bonusar ständigt blir större.

Ett tredje problemet är att sänkta politikerlöner sätter press på avtalsrörelserna att hålla igen. Det blir en indirekt politisk styrning av något som ska hållas mellan fack och arbetsgivare.

Ett fjärde problemet är att sänkta inkomster knappast är vad samhället behöver. Regeringen i Helsingfors har redan höjt skatter och moms. Om arbetstagarna dessutom ska avstå löneökningar kommer konsumtionen att minska. Det slår direkt mot den offentliga kassakistan och tar varken landet eller landskapet ur krisen.

Presidenten har rätt i att samhället blivit girigt, mer av ”allt för mig” än ”en för alla” om man vill. Det kan till och med vara så att han har rätt i att politiker måste gå före och visa väg. Men det är än viktigare att debatten kring detta inte hänfaller åt populism och billiga politiska poänger. Ett beslut om sänkta löner för lagtingsledamöterna, som knappast kan kallas överbetalda, måste genomgå samma grundliga analys som andra beslut som tas i den lagstiftande församlingen.
Risken är annars att ett lättvindigt beslut kan underminera demokratin.

President Niinistö har rätt i att vi alla måste bidra mer till samhället när det nu är kris och svårt att få ekonomin att gå ihop. Men det måste inte innebära att vi alla ska sänka våra löner. Vissa av oss kanske ska det, andra måste kanske få mer i lön för att på så sätt styra arbetstagare till nya tjänsteområden.
Men det viktiga är att dessa förändringar genomförs med alla fakta på bordet.
När populismen griper tag i den offentliga debatten bir det allt för ofta tunnelseende både på politiker, debattörer och media.
En vaken analys mår samhället bäst av. Både nu och i framtiden.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax