DELA

Gärna mera vrak-yra, men med rätt resurser

Visst blev den en strålande framgång, champagne-auktionen.
Visst glittrade och bubblade det lite mera än vanligt om Åland, visst kände vi lite fläktar av stora världen, med kändiskockar, VIP-inbjudningar till champagne-mingel och all världens utländska media på besök med kameraobjektiv långa som gevärspipor.Och visst kändes det lite som en kuliss. Visst skavde det lite i den åländska självbilden att göra sig till så, och vara så fin och bubblig när vi egentligen lite buttert är vana att inte göra oss märkvärdiga eller tycka att något som någon gör på Åland kan vara bättre än någon annan någon annanstans.
Visst har vi skämts lite när engelskan hos våra beslutsfattare varit lite hackig eller när arrangemangen känts lite bondiga och aviga. Visst hade vi hoppats att det inte skulle märkas att detta är något vi på Åland aldrig, aldrig gjort förr och inte riktigt vet hur man skall få till.

Med facit i hand har vi ändå all anledning att vara stolta. Det blev bra till slut. Flaskorna blev sålda, priserna blev höga, det blev en spännande budgivning (särskilt för den som såg det hela direkt på Åland24).
Våra i sammanhanget fullkomliga blåbär till tjänstemän lyckades sina övriga arbetsuppgifter till trots ro iland ett jätteprojekt som helt oplanerat landade i famnen på dem när de där flaskorna drogs upp ur havets djup.
Så, väl godkänt.

När nästa steg tas måste det däremot göras med andra krafter. Det är inte rimligt att även i fortsättningen lägga ett stort arrangemang som kräver mycket specifika specialkunskaper på kultur- och utbildningsavdelningen vid Ålands landskapsregering, en enhet som under året borde ha varit upp över öronen sysselsatt med gymnasiereformen, med kartläggning av fornminnen, med kommande utställningar och nya läroplaner.

Om landskapsregeringen anser det befogat att fortsätta med arrangemang av denna omfattning, champagne-auktioner och Ålands-profilering, då måste man ge uppdraget till någon person eller enhet som är specialister på området, och man måste betala för det. Nu har priset till stor del varit utebliven arbetstid för väldigt grundläggande och viktiga saker, och det är i det långa loppet inte hållbart.

Självklart ska man även i framtiden profilera Åland på denna skatt man hittat, och som egentligen inte har annan koppling till Åland än att ett fartyg råkade förlisa på åländskt vatten för dryga 200 år sedan. Det finns ett intresse, det finns en öppning och en möjlighet, och lika väl som det går att bygga en turismsatsning kring att en romanserie är förlagd på en viss ort, eller att en känd person någon gång bott där, går det att profilera Åland på en skatt som hittats i havet.

Det alldeles naturliga vore förstås att Ålands sjöfartsmuseum på något sätt involveras, med ett nytt fint museum att inviga samt sin specialisering på sjöfarten och havet. Låt oss därför hoppas att det inte blir revirstrider mellan muséerna som blir avgörande, eller att landskapsregeringen blir så dumsnåla att de inte anslår resurser för något att göra ett bra jobb av det hela.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax