Garantipension kommer, men räcker den till?
Nu finns en viss ljusning för dem med de allra lägsta pensionerna. Från mars nästa år införs en så kallad garantipension på 685 euro per månad.
Det här betyder att landskapsregeringen kan lägga ner sitt projekt med ett särskilt socialvårdsstöd.
Det har visat sig väldigt svårt att gå in och ge mer till dem som har minst. Dagens system med pensioner, bidrag och stöd av olika slag är så invävda i varann att det som kommer till i ena ändan faller bort i den andra. Det var ett av problemen med det förebyggande utkomststöd, som landskapet införde för ett par år sedan – och som finns kvar, men inte fungerar.
När nu staten går in för något liknande stöter man på samma sak. De som får extra pension för att komma upp i en någotsånär dräglig nivå blir samtidigt av med andra förmåner.
Att inte ens staten, som har lagstiftningsbehörigheten, kan åtgärda en sådan sak visar hur oerhört komplicerade system som har byggts upp under årens lopp. Eller så är viljan inte lika stor som eventuella löften.
Den lag som nu har godkänts på rikssidan och som blir gällande också på Åland innebär att alla skall ha rätt till minst 685 euro per månad. De som har lägre pension än så får mellanskillnaden som garantipension.
685 euro är ingen stor summa, men uppenbarligen något högre än de lägsta pensionerna i dag.
Det förebyggande utkomststödet, som i dag betalas ut på Åland till dem med riktigt låga pensioner är som mest 70 euro per månad. För att komma i åtnjutande av ens någon del av utkomststödet måste pensionen ligga under 699 euro per månad.
Landskapsregeringen och staten har med andra ord lagt sig på ungefär samma nivå. Det här betyder att landskapet/kommunerna kan upphöra med utkomststödet i mars nästa år. Och det nya, så kallade särskilda socialvårdsstöd som var tänkt att ersätta utkomststödet, det behövs inte.
Det goda i sammanhanget är att man också på rikssidan har insett att det finns grupper som inte kan leva på sin pension – eller lever dåligt. Hit hör gruppen äldre kvinnor, som har jobbat hemma och därför inte har någon arbetspension. Det är en minskande grupp, men skall för den skull inte behöva svälta ihjäl.
En annan grupp är funktionshindrade, som aldrig har kommit ut i arbetslivet utan redan som unga har förts över på folkpension. Att den gruppen skall tvingas leva på något slags nåder utan chans att, så långt det går, ta del av det liv deras jämnåriga lever är inte värdigt.
För Åland innebär det här att de extra pengar som framöver kommer några till del inte tas ur landskapets kassa utan ur statens. Det lär ingen här protestera mot. Hur mycket man från landskapets sida har lyckats påverka opinionen på rikssidan för att få lagändringen till stånd må vara osagt. Det är i vilket fall som helst ett steg i rätt riktning.
Det mindre goda är, som ovan antyddes, att högre pension naggar andra förmåner i kanten.
De som nu får del av garantipensionen skall räkna det som en inkomst, vilket det självfallet är. Och då påverkar den högre inkomsten storleken på bostadsbidraget. 50 euro mer i pension kanske blir bara 20 mer i handen när bostadsbidraget har skurits ner. Och visst, man får mycket gröt för 20 euro. Men man får mer för 50!
Som lekman kan man tycka att det borde gå att ge litet mer dem som har minst utan att med en gång ta tillbaka med andra handen. Alla komplicerade system till trots så måste det vara tekniskt möjligt att genomföra en sådan reform.
Vad reformen kostar? 111 miljoner euro per år. Ingen oöverkomlig summa. Det skulle vara intressant att veta om man i kalkylen har beaktat effekten av lägre bostadsbidrag.
