DELA
© Nya Åland

”Ganska lite”som investering, mycket som skadestånd?

Är det rimligt att en trafikskadad kvinna får vänta i tretton år på ersättning från sitt försäkringsbolag?
Hon råkade ut för en bilolycka i december 1999, och ådrog sig en så kallad whiplash-skada. Olyckan var inte hennes fel, inte på något sätt. Familjens bil blev påkörd av en rattfyllerist, som rände in i sidan på bilen.
Hon blev till följd av olyckan deltidspensionär, och har under åratal av juridiska processer levt med knappa inkomster.

I slutet av år 2011 fällde Åbo hovrätt det slutgiltiga avgörandet i frågan, till kvinnans fördel. Då hade Ålands ömsesidiga försäkringsbolag i 12 år processat för att slippa betala ersättning för en skada man menar inte hade med olyckan att göra.
Det tyckte inte hovrätten. Högsta domstolen beviljade inte heller Ömsen prövningstillstånd, vilket betyder att alla juridiska vägar att slippa betala är uttömda.
Det är nu alltså klart att hon ska få ett stort skadestånd, enligt jurist Pontus Lindberg på över 100.000 euro. Den uteblivna arbetsinkomster ska beräknas ända från 1999, och fram till pensionsåldern.
Fortfarande, tretton år efter olyckan och över tre månader efter Högsta domstolens avgörande, har inga pengar utbetalats. Nu säger man från Ömsens sida att man inväntar trafikskadenämndens utlåtande om storleken på skadeståndet. Under tiden vill man inte ens betala ut ett minimibelopp i förskott, okänt varför.

Det finns två förklaringar; Antingen förhalar man processen ytterligare, vilket verkar dumt eftersom Ömsen ändå blir tvungna att betala. Eller så är det så ovanligt med ärenden som detta att man inte vet hur man ska bära sig åt.

Hur som helst lämnar hela historien en dålig odör efter sig, av förhalning, processer och juridiska småaktigheter i akt och mening att slippa betala ersättning till en människa som betalat sin försäkring i akt och mening att skydda sig mot just en sådan situation som hon hamnat i.
Den trafikskadade kvinnan var oskyldig till olyckan. Hon fick, bevisligen, bestående men av den. Hon har fått rätt i högsta instans. Hon hade en giltig försäkring.
Varför får hon inga pengar?

Detta är visserligen helt och hållet en jämförelse mellan äppel och päron, men i förra veckan berättade Ömsen vd Göran Lindholm stolt om sin nya satsning på Tundra fonder, där man satsat ”ganska lite pengar, under en halv miljon euro”.
Eftersom den nya fonden satsar på så kallade gränsmarknader, med hög risk och höga vinstmöjligheter, kan vinsten bli noll, men Ömsen är beredd att ta den risken för de eventuella höga vinsterna.
Placeringsverksamhet är förstås något man ska syssla med, för att förmera försäkringstagarnas pengar – men det rimmar illa med att samma företag samtidigt låter bli att betala ut pengar till en människa som sökt sig till bolaget som försäkringstagare, uttryckligen för att få trygghet mot eventuella olyckor. Särskilt om hon sedan inte får det på tretton år.

Kom igen Ömsen. Det här är en förlorad strid. Det är en strid ni kanske inte ens skulle ha tagit från början, mot en människa som hade rätt till försäkringsskydd vid en olycka som hon oskyldigt drabbades av.
Fixa det här. Det handlar om mindre än ”ganska lite pengar”.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax