DELA
© Nya Åland

Funktion och princip i (språk)polisens arbete

Ingen åländsk landskapsregering eller någon åländsk minister eller någon som helst lagstiftning från Ålands lagting kan utgå ifrån att åländska myndigheter i sina officiella kontakter med riket skulle använda något annat än det svenska språket.
Om någonsin det gamla talesättet om att pinka i sin egen stövel hade relevans, så vore det då.

Hela det åländska självstyrelsesystemet bygger uttryckligen på språkskydd, och på att man från åländsk sida i sina kontakter med myndigheter i Finland ska kunna prata svenska. Oberoende av om det någon gång råkar finnas en finsktalande tjänsteman eller, för all del, polismästare, på plats. En annan gång finns det inte det, och då ska det ändå fungera. På svenska.
Denna grundförutsättning ändrar inte med förslaget till ny polislag. Den innebär ingen skärpning eller förändring av detta faktum. Man stadfäster, deklarerar, än en gång det som redan fastslagits, på samma sätt som man tidigare fastslagit till exempel att barnomsorg, skola och lagting på Åland fungerar på svenska.

Sedan har vi det andra. Praktiken. I praktiken vet alla att kontakter ibland går på finska, särskilt inom polisväsendet där den övervägande delen av lagstiftningen är finländsk behörighet. Det finns gånger när valet står mellan att göra sig förstådd och att inte göra det. Mellan funktion och princip. Ibland väljer man funktionen, ibland principen.

Detta är ingen lätt avvägning. De gånger man väljer funktionen går det snabbare och lättare och man uppnår sina mål med mindre energiåtgång och motstånd. De gånger man väljer principen är det trögt och obekvämt och man kan känna sig både dum och löjlig. Särskilt om man gör det för principens skull, för att man inte vill eller får använda språkkunskaper som man de facto har.

För detta finns ingen annan bot än att fortsätta med det vi gör på Åland:
1. Kräva att alla kontakter mellan myndigheter på Åland och i riket sker på svenska.
2. I praktiken göra det bästa av situationen.
3. Jobba hårt och konsekvent och outtröttligt med finska myndigheter för att upprätthålla och förbättra svenskans ställning.
4. Prata öppet om denna tudelning som det åländska samhället befinner sig mitt i. Gärna utan de där gälla övertonerna som brukar dyka upp i språkdebatten.

Om det någonstans finns utrymme för förbättring från landskapets sida, så är det på punkt 3. Bristen på eller förekomsten av kunskaper i svenska i Finland förändras inte av att lagtinget antar en eller annan deklaratorisk mening i en ny polislag.
Vardagen för polisen på Åland påverkas allra mest av hur polisstyrelsen och myndigheterna i Finland arbetar, och det är till dem kontakterna från den politiska nivån på Åland bör vara täta och tydliga.

Vardagen ska vara svensk på Åland. Visst. Och vardagen är sedan länge flerspråkig på Åland. Finsk, engelsk, spansk, persisk, estnisk.
Polisen på Åland ska inte bli mer åländsk, helst. Den ska bli mer internationell, men helst på svenska.
Om polismästare Teijo Ristola gör ett bättre jobb om han pratar finska då och då, är det helt ok. Det är till och med bra. Om förutsättningen för att han alls ska kunna göra ett bra jobb är att han gör det, då är det inte bra. Mellan de två polerna rör vi oss.
Besinning är ordet.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax