DELA
© Nya Åland

Full kommunstorm i riket, knappt ens en bris på Åland

Från 320 kommuner i Finland till 70. På ett bräde. Och dessutom ska det vara genomfört till 2015.
Från åländsk mikrohorisont känns den utredning som på onsdagen gavs offentlighet när den överlämnades till kommunminister Henna Virkkunen som en raket ut i yttre rymden.

Här på Åland diskuterar vi om inte kommuner med några hundra invånare kunde slås ihop för att få till en effektivisering och en utjämning av kvaliteten på servicen i kommunerna. I riket föreslås sammanslagningar av stora, folkrika kommuner till en miljonstad (Stor-Helsingfors), flera starka stadsregioner och enheter som skapar starka svenskspråkiga centra i Österbotten genom att centralorten och randkommunerna slås samman.

Rapporten är naturligtvis bara en av testballongerna i ett stort strukturförändringsarbete i Finland, och naturligtvis är det redan timmar efter offentliggörandet många som protester. Centerns Mari Kiviniemi är hårdast i kritiken, som hon kallar ett nedskärnings- och demonteringsprojekt.
Svenska folkpartiet säger sig vara nöjda med att språkpolitiska hänsyn beaktats, det vill säga att den finlandssvenska befolkningen finns i sammanhållna enheter med språkstabilitet.

Varför inleder man en förändring som denna? Varför är arbetsgruppen beredd att inte bara komma med ekonomiskt stöd för sammanslagningar, utan också rent tvång för att få dem till stånd?
Svaret är rent statistiskt, och man har gjort en grundlig och ambitiös utredning av många svåra processer och hänsyn
Man kan titta på tabellen för den demografiska försörjningskvoten i Finland 1970-2040. På 2030-talet är försörjningskvoten 60-70 barn och seniorer på 100 arbetsföra personer.

Man kan titta på kartan över regioner och kommuner med negativ respektive positiv befolkningsprognos, och man ser bilden av avfolknings-Finland och tillväxt-Finland i rött och blått.
Storstäderna och de starka regionerna vinner, landsbygd och glesbygd förlorar. Precis som på Åland.
Utan sammanslagningar blir de fattiga regionerna allt fattigare, och kommer inte att ha råd att upprätthålla den servicenivå man har i dag, än mindre utveckla den.
Med kommunsammanslagningar stärks centralorterna på landsbygdens bekostnad, absolut, men får också överta eller bli delaktig i det ekonomiska ansvaret för en större region.

Precis som med onsdagens andra stora beslut i Finland, att lägga ner sex garnisoner, finns det inte bara fakta att ta hänsyn till, utan många och starka känslor som i sig är en styrka och tillgång.
Till år 2015 kommer kommunreformen i Finland inte att vara genomförd, och den kommer inte att se ut precis som det som presenterats i denna rapport, men något ditåt blir det.
Regeringen är överens om att en förändring är nödvändig, och man kommer att fatta beslut.

Det kunde vara en signal till Ålands landskapsregering att trycka på gaspedalen lite. I regeringsprogrammmet uppnåddes någon form av enighet om att något måste göras. Siffrorna och statistiken talar sitt entydiga språk.
Vad väntar vi på?

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax