DELA
© Nya Åland
Foto: iStockphoto

Fritt skolval kan bli bättre för barnen

Vårdnadshavarnas möjligheter att välja skola för sina barn kan öka när grundskolelagen förnyas.
Åland ska få en ny grundskolelag. Ett stort och välkommet projekt då den nuvarande lagen är föråldrad på många sätt.

Nu ska vårdnadshavare få välja vilken skola barnet ska gå i. Det är ett av förslagen som den av landskapsregeringen utsedda arbetsgruppen tagit fram.

I dag har olika kommuner olika praxis. I vissa kommuner har barn redan möjligheten att gå i skola utanför den egna kommunen. I andra kommuner är det inte lika självklart. Det rimmar illa med att alla barn ska ha samma möjligheter. Förändringen är därför positiv ur ett rättviseperspektiv.

Flera andra fördelar finns också.

För barn som blir mobbade kan en flytt till en annan skola vara avgörande för mycket mer än bara skolgången.

För barn, vars föräldrar har skilt sig, kan möjligheten att gå i skola utanför kommunen de är skrivna i vara den smidigaste lösningen.

För barn, vars mor- eller farföräldrar, har möjlighet att ta hand om dem efter skolan blir det enklare som barnen går i skolan som ligger närmast.

Om förslaget går igenom kan det bli lättare för olika typer av familjer att få ihop livspusslet och förkorta skolvägen för en del. Det gynnar barn och vårdnadshavare samtidigt som det inte drabbar någon.

Ska Åland gå in för samma skolshopping som Sverige?

Nej. Som förslaget är utformat i nuläget möjliggör det inte skolshopping. Däremot sker det en liten maktförskjutning från kommunerna till vårdnadshavarna.

Att jämföra det svenska och åländska skolsystemet är dessutom inte rättvist eftersom de skiljer sig från varandra på många plan. I Sverige finns tusentals kommunala och privata skolor att välja mellan. På Åland finns 22 stycken varav en är privatskolan Waldorfskolan. Någon större efterfrågan på privata skolor verkar alltså inte finnas.

Någon skolpeng som följer med eleverna enligt svensk modell, är inte heller planerad just nu.

Ekonomiskt sett är alltså frågan ointressant eftersom den inte uppskattas medföra några stora kostnadsförändringar.

Ideologiskt är frågan ändå intressant. Ska de åländska grundskolorna konkurrera med varandra om eleverna? Och finns det ens ett intresse bland de kommunala skolorna att tävla om eleverna?

Någon rejäl liberalisering av skolvalet handlar det inte om, utan främst om en harmonisering av det nu spretiga regelverket som skiljer sig från kommun till kommun. I praktiken torde det handla om ett fåtal elever per år. För dem ska ett skolbyte medföra en avsevärd förbättring, men det åländska skolsystemet förändras inte på grund av den här ändringen.

Eftersom föräldrarna fortsättningsvis ansvarar för skolskjutsen till skolan om barnet går i en skola som ligger för den egna kommunen lär majoriteten av föräldrarna välja skolan som ligger närmast.

Utgångspunkten måste vara att alla grundskolor ska vara så bra att ingen vill eller behöver söka sig bort på grund av bristande kvalitet på undervisningen. Det är grunden för ett välfungerande skolsystem och bör prioriteras högt.

Om flera elever börjar söka sig bort kan det vara en signal om att något är fel.

När valfriheten ökar är de minsta skolorna mest sårbara eftersom endast några elever kan ha en avgörande betydelse för skolans verksamhet. I en mindre kommun där en familjs flytt kan hota skolans existens kan en skolflytt i värsta fall användas som ett vapen för att få sin vilja i genom. I praktiken finns den möjligheten redan i dag även om den är något mer begränsad i nuläget.