Frihet, jämlikhet och kommunbibliotek
Forskning efter forskning visar det, Anders Wiklöf säger det: det är bra för barn att läsa.
Orsakerna torde vara uppenbara. Besitter du god läsförståelse, förstår du mer.
Förutom god läsförståelse finns det en hel del forskning som visar på också andra positiva effekter av rikliga läsvanor.
Man blir till exempel mer empatisk av att läsa och har lättare att förstå och förutspå hur andra människor reagerar och kommer att reagera.
Mathias Rosenlunds bok ”Kopparbergsvägen 20” blev höstens mest omtalade bok i Svenskfinland. Rosenlund skriver om den fattigdom han upplevde som barn, och den fattigdom han för vidare till sina barn. Diskussionen kom att handla om huruvida fattigdom i Finland finns. Det är alltid knepigt då en majoritet säger åt minoriteten att minoritetens upplevelse är fel, och så kom det att bli i debatten. De som inte upplevt fattigdom menade att Rosenlunds fattigdom inte fanns.
Boken är ändå ett vittnesbörd som visar på ojämlikhet. Det finns barn som växer upp, i Finland, idag, som inte har pengar. Det torde inte vara en nyhet, men eftersom Rosenlund personifierade fattigdomen blev fattigdom något som finns mitt bland ”oss”, något som inte bara fanns hos ”de andra”.
Så: fattigdom finns. Också här.
Dessa två faktorer ska sättas ihop: böcker ger människor ökad förståelse. Alla människor har inte råd med böcker.
Och som en deus ex machina dyker biblioteken upp som svaret på ekvationen.
På bibliotek finns böcker. Böckerna på biblioteken är tillgängliga för alla. De som inte har råd att köpa böcker, får samma möjligheter som de som har råd, tack vare biblioteken.
I dagens tidning finns en stor undersökning om biblioteken på Åland. Undersökningen gjordes eftersom det på flera håll sagts att sparåtgärderna drabbar särskilt biblioteken hårt.
Vi ställde samma frågor till alla kommunbibliotek på Åland och fick delvis varierande svar, delvis likartade.
Det gemensamma för många bibliotek på Åland är att bibliotekarierna inte bara är bibliotekarier.
De sköter ibland också om städning, ibland är de Medis kontaktperson och ibland är de föredragande i kulturnämnden. Samtidigt är många deltidsanställda och vi kan dra slutsatsen att bibliotekarien ofta står bakom all kulturell verksamhet i kommunen. Vi kan också dra slutsatsen att bibliotekarierna i många fall gör en heroisk insats.
Vilken annan anställning kan man lassa både toalettstädning och kommuninvånarnas läsförståelse på?
Det som är mindre gemensamt för kommunernas bibliotekarier är mängden arbete de förutsätts göra. När vi räknade ut antal bibliotekarietimmar i förhållande till antal kommuninvånare, stod det klart att situationen inte alls är jämlik.
Om vi tänker oss att alla kommuninvånare ställer sig i en lång kö framför biblioteksdisken, ska bibliotekarien i Saltvik betjäna 70 personer i timmen under en vecka. Bibliotekarien på Kökar ska däremot bara betjäna tolv kökarbor i timmen.
Medeltalet ligger på 38 kommuninvånare i timmen.
Bäst till ligger skärgårdskommunerna, sämst till ligger de större kommunerna på fasta Åland som har få bibliotekarier i förhållande till invånare.
Mariehamn utgör i viss mån ett undantag. Dels är Mariehamns skolbibliotekarier inte medräknade i det sammanlagda antalet skolbibliotekarier i kommunen. Samtidigt är det signifikant just för Mariehamn att skolbibliotekarierna enbart är skolbibliotekarier.
I de andra kommunerna är de ordinarie, ofta de enda, bibliotekarierna, också skolbibliotekarier, de är föredragande i kulturnämnden och de sköter om besök på serviceboenden och dagis – toalettstädningen och golvsvabbandet inte att förglömma.
Kort sagt: i Mariehamn får bibliotekarierna i högre grad uteslutande jobba med biblioteksjobb.
Samtidigt är Mariehamn centralbibliotek för hela Åland och vi får hoppas att saltviksborna, vars kommun intar jumboplatsen bland kommunernas satsning på biblioteksverksamhet, ofta besöker Mariehamn och biblioteket.
Sjunker den allmänna läsförståelsen bland kommuninvånarna om biblioteken bantas ner?
Det vet vi förstås inte.
Däremot vet vi att litterär fattigdom får konsekvenser på individplan.
Läsförståelse är som sagt grunden till förståelse.
