DELA

Från ubåtsthriller till militärhistoria på några timmar

Från tecken på spionage till militärhistoria på 12 timmar. Rysskräck och sommartorka får nyheter att flyga fram.
Nyheten slog ned, kanske inte som en bomb men väl som en liten sjömina, sent i går kväll. Expressen basunerade ut att en ubåt hade hittats knappt tre kilometer från den svenska kusten. Stora rubriker, direktsändning.

Alla andra svenska tidningar hängde på. Experter väcktes ur semesterdvalan, dykarna uttalade sig. ”Den är rysk”, var det samstämmiga beslutet. Och undertonerna var att den mycket väl kunde ha varit inblandad i den stora ubåtsjakt som pågick i Stockholms skärgård förra hösten. Ubåten var dessutom, enligt upptäckarna, oskadd och besättningen kunde mycket väl finnas kvar ombord.

Det var inte utan att tankarna gick till spionromaner av Tom Clancy, eller så kunde man ana att superagenten Carl Hamilton hade ett finger med i spelet. Dessutom med den pånyttfödde ryssen som skurk. Kunde det månne vara så att Sverige till slut skulle plocka upp ett verkligt bevis för den påstådda ryska verksamheten på svenskt territorialvatten. Skulle svenska marinen, efter årtionden av jakt, äntligen få stå där med en rysk ubåt och säga ”vad var det vi sa!”

För alla oss som, just i semestertider, slukar militärthrillers och spionfilmer tvingas vi konstatera att verkligheten inte är riktigt lika spännande som böckerna. I stället för det stora beviset för hur Ryssland tagit upp den verksamhet som dog med Sovjetunionen får vi konstatera att det inte var så spännande som de första rapporterna antydde.

Däremot militärhistoriskt är det ett jättefynd.

För 99 år sedan patrullerade en rysk ubåt Ålands hav. I dåligt väder morgonen den 10 maj kolliderade den med det svenska fartyget Ångermanland och sjönk. 18 besättningsmän miste livet. Sedan dess har den legat där, mellan Upplandskusten och Åland. För djupt för att växtligheten ska ta över den, men inte för djupt för att en grupp målmedvetna undervattensupptäckare skulle hitta den ryska ubåten.

En del fakta tyder på att catfish-ubåten hade sin sista hemmahamn i Mariehamn, och det ger ytterligare en dimension till det militärhistoriska värdet av upptäckten. Det demilitariserade Åland stod 1916 under ryskt styre, och under första världskriget användes Ålands strategiska läge också militärt.

Även om det inte handlade om bevis för att det nya Ryssland faktiskt bedriver undervattensverksamhet på annan nations vatten är det ett viktig stycke krigshistoria som nu kan skrivas. Dels hur ubåtarnas betydelse i krigsföring startade, dels om hur första världskriget såg ut på våra breddgrader.

Presshistoriskt kanske det senaste dygnets snabba nyhetsrapportering från thrillerdrama i nutid till historiskt drama i dåtid kommer att få sin plats i historien. För oss inom det här gebitet finns säkert också en del läxor att lära av hur den snabba nyhetsförmedlingen tar en historia från sin linda till sitt uppklarande på bara några timmar.