DELA
© Nya Åland

Från Den blomstertid till Mitt sommarlov

Det går alltid så mycket snabbare än man tror, från skolavslutning till skolstart. Mitt i skolstartsveckan är ”Den blomstertid…” ett avlägset minne blott.
Just nu har vi förstaklassister som i morgon möter sin första lärare, sina första böcker, sin skolgård, sina nya kompisar. Vi har veteranerna i trean som redan vet var man brukar spela kula och var böckerna förvaras. Vi har sjätteklassisterna, de rastlösa sparrisstjälkarna.
Vi har högstadieungdomarna, på tvärs mot hela vuxenvärlden, kritiska, obekväma och besvärande ofta skarpa och träffsäkra i sina synpunkter.
Vi har de unga vuxna, på väg att hitta sitt yrke, sitt kall, sina första vuxna relationer.

Alltför ofta är skolan, skolorna, den fyrkantiga låda som alla dessa hjärt- och stjärnformade individer ska pressas in i. Alltför ofta fungerar helheten på särlingarnas bekostnad, normaliteten upprätthålls genom dem som står utanför.
Detta är inte en kritik av de åländska skolorna, alls inte. Till allra största del är de utmärkta läroinrättningar med goda, engagerade lärare, tillräckliga resurser och trygga miljöer.

Det kan ändå vara skäl att reflektera över den likriktningsprocess som skolan utgör och den konservatism som finns inbyggd i vårt skolsystem. Visst utvecklas skolan, men snabbt går det inte. Det finns ämnen där böckerna är de samma som för tjugo år sedan. Det finns områden som aldrig berörs för att man aldrig gjort det.
Utrymmet för så kallade skapande ämnen minskar. Man läser i dag färre språk och börjar senare än för tjugo år sedan.

Fortfarande är undervisningen i finska så hisnande tråkig att majoriteten av de åländska eleverna går ut grundskolan utan att kunna föra en simpel konversation på ett språk de läst i fem år.
Lärare är fortfarande auktoriteter som sällan ifrågasätts, inte ens när de faktiskt har fel. Vi fostrar inte våra barn att vara kaxiga och uppkäftiga, inte ens när de borde vara det.

Eftersom våra skolor är väl organiserade och producerar de resultat vi efterfrågar tänker vi sällan på det de inte gör. Vi frågar inte varför vår tids misstag reproduceras i det oändliga, för att vi tror att det är så det ska vara.
Varför, till exempel, är könsrollerna fortfarande så starka i vårt skolsystem att majoriteten av dem som läser lång matte i gymnasiet är killar. Varför får snälla flickor fortfarande sitta som buffert runt bråkiga killar, för att lugna ner dem?

Varför har ingen enda skola på Åland en sexualundervisning värd namnet?
Varför har vi konfessionell religionsundervisning i ett mångkulturellt, sekulärt samhälle med människor med olika religiösa traditioner?
Varför har vi det betygssystem vi har, ett system som fortfarande premierar dem som kan plugga in detaljer och spotta ut dem, snarare än dem som förstår och kan saker på andra sätt?
Varför betygsätts musik, bildkonst och gymnastik? Varför ingår inte drama eller retorik bland skolämnena?

Det finns så många viktiga frågor som inte diskuteras, annat än kanske av lärare sinsemellan. Som förälder och som medborgare vill man ju inte vara bråkig, så man säger ingenting.
Åtminstone det är fel.

Ett gott, glatt, tryggt skolår till er alla, lärare, rektorer, skolkökspersonal, vaktmästare, hälsovårdare, assistenter, kuratorer. Ta väl hand om våra barn.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax