Förslaget ger nyttig hjärngymnastik
Att det var knökfullt inne i konferensrummet på Alandica då det senaste förslaget till ny kommunstruktur presenterades i går är en positiv nyhet. Det tyder på att allt flera kommunpolitiker kommit fram till att det blir en ny kommunstruktur och att det är bäst att vara med och utveckla den.
Målsättningen med den förändrade kommunstrukturen handlar om hur Åland ska kunna garantera bärkraftiga kommuner också i framtiden. Men med en allt kärvare landskapsekonomi och nationell ekonomi kan man inte påstå att den ekonomiska prognosen för kommunerna ser stabil ut. Därför är det viktigt att utveckla kommunstrukturen nu när man har möjlighet att hitta bra lösningar för att i ett senare skede tvingas till både sammanslagningar och nedskärningar.
Det nu liggande förslaget blir knappast det slutgiltiga förslaget men det bjuder på välbehövlig hjärngymnastik under sommaren. Inför förra årets lagtingsval var också Centerns dåvarande ordförande Harry Jansson för ett minskat antal kommuner. Fick han själv bestämma förespråkade han sex stycken kommuner.
Det bästa med det nyaste förslaget är att det baserar sig på fakta. Konsultföretaget PwC Sverige har gedigen sakkunskap men också en lyhördhet för hur de åländska kommunerna tänker.
Det nyaste förslaget är spännande eftersom det är ett helt nytt förslag som inte förekommit tidigare. Om det beror på att utredningen görs av ett bolag som inte härstammar från Åland kan man bara spekulera, i men kontentan är att de är bra med ett fräscht förslag som inte har lyfts fram tidigare.
Vill man hitta något negativt med den nya modellen kan man hävda att den cementerar den redan skarpa gränsen mellan Mariehamn och Jomala. Flera kommunpolitiker kanske är glada för att de två stora inte ingår i samma kommun eftersom en sådan version skulle andas centralisering.
Att konsultbolaget dessutom slår hål på vissa väletablerade myter är också mycket välkommet. Inte minst myten om att skärgårdskommunerna håller på att dö ut och inte har en levnadskraftig ekonomi i framtiden.
Ett bra exempel på det är idén om att de fyra skärgårdskommunerna som ligger längst bort från fasta Åland kunde bilda en egen kommun. I skärgårdskommunerna finns det en rädsla för att det inte finns en förståelse för skärgårdens särbehov.
Sakkunskap som baserar sig på siffror och statistik är extremt viktigt när den rådande kommunstrukturen ska tas fram. Bara så kan politiker på både landskaps- och kommunalnivå fatta evidensbaserade beslut. Dessutom är det ingenting som säger att politikerna måste gå inför det mest kostnadseffektiva alternativet. Man kan bra gå in för en annan lösning om det känns som om man är beredd att betala det priset. Men då vet man i alla fall vilka de andra alternativen är. Dessutom ger de ett bra diskussionsunderlag.
De åländska kommunerna står också inför många olika utmaningar. En del växer snabbt och har ett stort investeringsbehov, andra har en åldrande befolkning medan en tredje utmaning kan vara en stor lånebörda. Genom att slå ihop kommunerna vill landskapsregeringen minska skillnaderna mellan kommunerna. Det är bra eftersom det på ett trovärdigt och långsiktigt sätt att garantera likvärdig service åt alla ålänningar.
I nuläget har fokus legat på kalla fakta. Men i djupanalysen vore det önskvärt att även mjukare värden togs fram. Hur den nya kommunstrukturen bäst backas upp den fina närdemokrati som finns på Åland är en viktig fråga.
