DELA
© Nya Åland

Försiktigt regeringsprogram – men mycket och hårt jobb

Ingen glamour – bara hårt jobb. Det är den nya landskapsregeringens syn på sitt regeringsprogram.
”I dag är en dag för glädje, i morgon börjar jobbet”, sa talman Gun-Marie Lindholm när hon godkände lantrådet Katrin Sjögrens minister lista. Det har den nya landskapsregeringen tagit fasta på. Vi gårdagseftermiddagens presskonferens där regeringsprogrammet presenterades betonades gång på gång att det är ett hårt jobb som väntar. Ingen tid för glamour, blåställ på!

Framför allt är det två områden som ska jobbas med hårdare än andra: ekonomin och kommunstrukturen.

I det ena området var de konkreta förslagen få, i det andra var tydligheten betydligt större.

Den tuffaste uppgiften har finansminister Mats Perämaa. Den återvändande ekonomen har att ta över ett landskap som mår bra, men också kostar för mycket i förhållande till intäkterna. Och intäkterna är dessutom högst osäkra när Finlands ekonomi rasat och dessutom nu går igenom ett stålbad på order från regeringen Sipilä i Helsingfors.

I regeringsprogrammet konstateras en rad åtgärder som ska vidtas, eller ska utredas för att senare förhoppningsvis kunna stadga upp landskapets balansräkning. Perämaa konstaterade att ”hållbarhetsgapet” i landskapets ekonomi är runt 20 miljoner på årsbasis.

Kort sagt: här ska sparas.

Det första delmålet som den nya regeringen slår fast är att trenden med försämrade årsbidrag och resultat ska brytas. Detta genom att sätta utgiftstak för de olika verksamheterna.

Hårdare tag, helt enkelt. Men hur detta praktiskt ska se ut ville finansminister Perämaa återkomma till i kommande tilläggsbudget, men konstaterade också krasst: ”inget är uteslutet”.

Hittills har landskapet, med undantag för privatiseringarna i skärgårdstrafiken, mest sparat med osthyveln. Lite har skurits här, lite där. Nu lär större tag göras.

Bland punkterna som räknas upp i programmet finns att se över vilka verksamheter som helt eller delvis kan föras över till det privata eller till tredje sektorn. Man kan också tänka sig att delfinansiera investeringar som sänker driftskostnader tillsammans med näringslivet. Funkar inte det kan man gå till staten för att begära extra anslag (svårt i dessa tider) eller låna.

Ett annat område där utgifterna kan komma att minskas är på lanskapsandelssystemet. I programmet skriver man att man ska införa ett nytt andelssystem, där nivåerna kan sänkas.

Men lägger också till att andelssytemet ska stimulera samarbete eller samgående. Kansliminister Nina Fellman lade på presskonferensen till att de också kan användas för att inte uppmuntra det motsatta. Och så är vi inne på kommunfrågan.

Den nya regeringens riktning i frågan är självklar. Det ska bli färre kommuner som är effektivare (kostar mindre) och som ger medborgarna en likvärdig service över hela landskapet. Man skriver: ”En förändring av kommunstrukturen skapar utrymme för utveckling och är en förutsättning för ekonomisk hållbarhet på lång sikt”. Underförstått: om man inte skapar större enheter av kommunerna kommer det att gå illa.

Regeringen lanserar en trestegsplan för hur kommunstrukturen ska förändras. Det första är andelssystemet, det andra är en utredning om hur det ska gå till som också ska innehålla konkreta förslag på hur framtida kommuner ska se ut och det tredje är att man ändrar lagen för att möjliggöra en rådgivande folkomröstning.

Minister Fellman framhöll att det sista är viktigt, då detta i mångt och mycket är ett kommunikationsprojekt.

Att Åland behöver förändra sin kommunstruktur är klart, och regeringens tydlighet är bra. Hur det sedan blir med folkomröstningen, som ska hållas före nästa val, kan man vara lite frågande till. Bara att formulera en fråga som alls gör folkomröstningen användbar är en stor uppgift och här vara regeringen inte klar med arbetet.

Regeringsprogrammet är blott 16 sidor långt och, som lantrådet sa, är inte glamouröst. Det innehåller en del lovvärda initiativ som att lika lön för lika arbete ska vara ett faktum 2020, att tv-licensen ska bli en skatt och att miljön framhålls tydligt i näringspolitiken där också näringsrätt och jordförvärvsrätten ska luckras upp.

Men de konkreta åtgärderna är få, det handlar mer om att peka ut riktningen och detaljerna kommer sedan.

Det är lite tråkigt, lite oglamoröst, men kanske är det också sunt. När blåställen ska på i regeringskorridoren och ekonomin ska saneras är det dumt att lova för mycket och vara för konkret. Kanske är det också ett tecken på att man vill bli varma i kläderna innan de skarpa förslagen kommer.

Å andra sidan får man inte vänta för länge. Ett hårt och stort jobb väntar, beslut som garanterat kommer att skapa kontroverser både inom regeringen (neddragningar för att få budgeten i balans) och från oppositionen (kommunreformen, uppluckring av näringsrätt och jordförvärvsrätt).

Det blir en intressant mandatperiod, trots ett oglamoröst regeringsprogram.