Förebygg utanförskap – satsa på de ungas utbildning
Ålands gymnasium gör sig redo för att ta emot en ny grupp studerande efter sommaren.
Samtidigt står en grupp ungdomar utan studieplats och riskerar att lämnas i utanförskap.
Åland har överlag bra grundskolor som har gjort fina satsningar på specialundervisning, assistenter och individualisering för eleverna. Resurserna sätts in för att möjliggöra elevernas utbildning, men detta verkar inte göra någon avsevärd skillnad när det blir dags för gymnasieantagningen. Kedjan av rikliga insatser kan brytas.
Eleverna riskerar att bli utan studieplats till hösten på grund av att de har en så kallad anpassad läroplan från grundskolan. Anpassad läroplan kan elever ha av orsaker, såsom särskilda behov eller att de har flyttat till Åland så sent att de inte hunnit lära sig svenska tillräckligt bra för att kunna fullfölja en utbildning. Dessa elever får inte ansöka till gymnasiet genom den allmänna antagningen, utan gör detta genom ett förfarande som kallas prövning.
Av de 41 elever som ansökte till gymnasiet genom prövning till hösten blev 18 nekade studieplats, enligt uppgift från Handikappförbundet i juni. Dessa elever har inte heller rätt att söka de restplatser som finns kvar efter antagningen, vilket de elever som ansöker genom den allmänna antagningen kan göra. En av orsakerna till detta har påståtts vara att gymnasiet inte har en tillräckligt stor budget för att kunna tillmötesgå eleverna med extra hjälpmedel vid behov. Vart ska dessa elever ta vägen nu?
De som blir utan studieplats riskerar både att tappa tilltron till såväl sig själva som samhället och att bli lämnade utanför – något som i sig inte är gratis för samhället. Den gemensamma sektorns uppgift ska vara att se till att alla får den vård och service de behöver för ett värdigt liv och för att kunna vara delaktiga i samhället på likvärdiga villkor. När det gäller just de unga finns det ett antal studier som visar att det lönar sig att satsa på dem så att de inte hamnar i utanförskap.
Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har studerat utanförskapets, preventionens och rehabiliteringens ekonomi i cirka 35 år. Det går inte att sätta en prislapp på mänskligt lidande och anhörigas oro, men man kan räkna ut kostnaderna på alla välfärdstjänster som istället får användas i efterhand.
De beräknar att en enskild människa som hamnar i utanförskap i 20-årsåldern fram till pensionen kostar samhället mellan 10 och 15 miljoner kronor i direkta kostnader. Siffran inkluderar alla välfärdskostnader (sjukvård, rehabilitering, omvårdnad, insatser från rättsväsendet, vårdinsatser med mera) samt produktionsförlusten under hela deras vuxna liv. Per årskull blir det en kostnad på 210 miljarder kronor.
Skolverket i Sverige har hänvisat till deras studie som visar på att rehabilitering och förebyggande insatser mot utanförskap ger en ren vinst för samhället och den har även använts i studentlitteratur.
Tyvärr syns inte dessa vinster varken i Ålands gymnasiums eller ÅHS bokslut. Däremot syns kostnaderna av utanförskapet i landskapets samlade bokslut på sikt.
Ge gymnasiet de resurser som behövs för att möta individernas förutsättningar på ett rättvist sätt. Det lönar sig.
