DELA
© Nya Åland

För många kockar i rörig hemvårdssoppa

Förslaget till ny hemvårdsstödslag är inte bra.

Det är illa skrivet och svårt att tillämpa.
Det ger inga av de jämställdhetseffekter som den påstås ge upphov till. Snarare cementeras rollfördelningen där kvinnan stannar hemma med en låg (men lite högre) ersättning, medan mannen fortsätter jobba, om han då inte stannar hemma nån vecka tillsammans med mamman.

I lagberedningen har man räknat fel, så att kostnaderna för kommunerna av förhöjningen är betydligt högre, utan att det ger någon mätbar jämställdhetseffekt. Detta har man sett i kommuner där hemvårdsstödet höjts, utan att effekten blivit att män i högre grad stannar hemma.

Valfriheten , den som är det andra motivet till ett höjt hemvårdsstöd, förblir en chimär. Det går inte att välja det man inte har råd med.

I Sverige, det stora föregångslandet när det gäller föräldraförsäkringssystemet, står man i beråd att avskaffa det så kallade vårdnadsbidraget, det som hos oss kallas hemvårdsstöd. Det gör man för att vårdnadsbidraget blivit precis samma sak som det riskerarar bli hos oss, en kvinnofälla för de lägst avlönade och de arbetslösa. I Sverige utnyttjas vårdnadsbidraget främst av invandrarkvinnor vars isolation förstärks och vars möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden förblir obefintliga.

I Sverige har man i stället gått in för en betydligt längre föräldraledighet, med krav på att den delas mera jämlikt mellan pappan och mamman.

I det nya lagförslaget finns en liten morot i den riktningen, men är det egentligen någon som tror att den kommer att utnyttjas så?

I landskapsregeringen fanns ingen enighet kring förslaget. Den var en av de saker som man kompromissade om för att baxa igenom budgeten för 2015, och en fråga som var viktig för Moderaterna, som gick till val på frågan.

Just hemvårdsstödet är en laddad fråga, för att den alltid när den diskuteras också blir en värde-fråga? Vilka föräldrar ”vill” vara hemma med sina barn? Är det det saken handlar om? När man pratar om valfrihet, varför visar den sig så ofta leda till status quo?

När det gäller andra områden som stöds med samhällsmedel, ta jordbruket som exempel, har man inga problem med att in i mycket små detaljer styra hur man vill att pengarna ska användas.

Landskapsregeringen har ett tydligt och uttalat jämställdhetsmål. Varför syns inte det i lagförslaget, annat än i vaga och till intet förpliktande skrivningar? Och varför tar man inte istället itu med det som verkligen skulle förbättra möjligheten för fler föräldrar att verkligen stanna hemma med sina barn under en längre tid – en förlängd föräldraledighet, med ett uttalat krav på jämställt uttag av föräldraledigheten, åtminstone i en försiktigt stigande kurva.

Som socialnämnden i Mariehamn skriver: ”Lagförslaget ger bilden av att man kompromissat in många olika viljor och förslag och samtidigt gett avkall på en enhetlig struktur och målsättning för stödet.”

Dålig politik, helt enkelt, och för många kockar som inte kunde enas om det skulle vara mera salt eller peppar.