För Emmaus eldsjälar finns inget omöjligt
I en intervju i Ålands radio förklarade en konstnär att samhället inte klarar sig utan konsten medan konsten kan klara sig utan samhället. Det tycker jag är fånigt.
Visst är frivilligorganisationer, konst och kultur ovärderliga för samhället, men beroendet är ömsesidigt. Ibland känns det som om vi bygger onödiga murar mellan offentlig förvaltning, näringsliv och föreningsliv. Eller mellan första, andra och tredje sektorn. Allt hänger ju ihop och alla delar är beroende av varandra. Emmaus Åland är ett levande exempel på det. Emmaus är en idébaserad organisation med många frivilligarbetare, traditionella föreningsaktiviteter samt affärsverksamhet. Dessutom gör Emmaus mycket som egentligen är kommunala uppgifter.
Är det den offentliga sektorns ansvar att se till att vi har ett levande föreningsliv? Ja, men inte bara. Jag skulle i stället svara med ett uttryck från Ålands penningautomatförening – building relationships. Tillsammans blir vi bättre.
Det är inte en aktörs sak att se till att föreningslivet fungerar och utvecklas. Det offentliga ska se till att det finns grundförutsättningar medan föreningarna själva ska stå för idéer, visioner, verksamhet och en betydande del av finansieringen.
Starkast är föreningarna när de inte är beroende av endast en stor finansiär. När nätverket består av inslag från alla tre sektorerna är föreningarna som starkast och dessutom mer självständiga.
Men hur långt ska föreningarna vara affärsdrivande eller göra det offentligas jobb, var går gränsen? Emmaus visar här på en god blandning. Genom försäljning finansieras huvuddelen av verksamheten, och genom samarbete med det offentliga uppnås gemensamma mål med gemensam finansiering.
Föreningslivets eviga brist på pengar är samtidigt stimulerande. Föreningarna måste hela tiden visa att det de gör är bra och behövs. Vi måste hela tiden förklara varför vi är bra och på vilket sätt resten av samhället vinner på att vi finns. Det gör att vi hela tiden måste utvärdera oss själva och fundera hur vi kan bli ännu bättre.
Emmaus Åland har i en utredning visat att vi är en närande del av samhället. Den samhällsekonomiska vinsten av Emmaus Ålands verksamhet uppgår enligt nationalekonomen Mats Ekmans utredning till ca 200.000 euro per år.
I en egen analys över de kommunala uppgifter som Emmaus Åland utför har vi uppskattat att denna verksamhet är värd ca 380.000 euro per år för Mariehamns stad.
Just detta visar värdet av ett nära samarbete mellan de olika sektorerna istället för att bara se oss som givare eller tagare.
En förening är ingenting utan pengar, uppgift och värdegrund. Men ännu viktigare, en förening är inget utan sina medlemmar och eldsjälar. Det finns i synnerhet två sorters engagemang som behövs. Här personifierar jag dem som fredsarbetarna Lena Rönnberg och Maja Dahl, för att hedra minnet av just dessa eldsjälar som inte längre finns med oss. För Lena var ingenting omöjligt. En god idé gick alltid att genomföra, engagemanget räckte hur långt som helst och drev fram lösningar till alla problem på vägen. Alltid redo för nya projekt och utmaningar. Maja representerade istället uthållighet, ordning, reda och struktur. Hon var slitvargen som knappt lät döden hindra henne från bokföring och redovisning.
Emmaus Åland har många sådana krafter bland sina frivilligarbetare. De eviga idésprutorna och de trogna slitvargarna som får hjulen att rulla.
Robert Jansson
Verksamhetsledare
Emmaus Åland
