DELA
© Nya Åland

Folkomröstningar, dubbla stolar och fega politiker

Petri Carlsson vill ha folkomröstning om kommunindelningen. Varför inte göra jobbet själv?
Petri Carlsson, moderat stadsstyrelseordförande och lagtingsledamot, drar på sin blogg igång en av den kommande valrörelsens viktigaste frågor, den om kommunindelningen på Åland. Carlsson konstaterar att den åländska kommunindelningen är både föråldrad och ineffektiv. Han förespråkar en enkommunslösning, eller möjligen tre.

Detta kommer, som sagt, bli en av de stora frågorna i höstens lagtings- och kommunalval. Det är ett måste att frågan diskuteras, och att den diskuteras på ett sakligt vis. Precis som Carlsson också konstaterar sitter många på dubbla stolar i den här frågan, liksom att många talar i egen sak då det är den egna makten som skulle förloras om antalet kommuner minskar.

Därför föreslår Petri Carlsson en folkomröstning om hur många kommuner Åland ska delas in i.

Carlssons analys är pang på rödbetan och kommer säkert att skapa en hel del debatt. Icke desto mindre har han rätt. Den åländska kommunstrukturen och dess mellankommunala samarbeten är en röra som skapar klyftor och revirtänkande mellan kommunerna hellre än att den ser till medborgarnas bästa.

Han har också en viktig poäng i problemet med det dubbla stolssittandet. Där är han själv också ett exempel på just detta med sin maktposition i Mariehamnsstyret och i lagtinget. Han har också själv bevisat sin poäng genom sitt motstånd mot KST-reformen.

Den enkla lösningen på detta problem vore att se till att ingen sitter på både kommunalt och lagtingsmandat. I lagtinget ska man jobba för Ålands bästa, hela Ålands bästa. I kommunen för kommuninvånarnas bästa. Allt som oftast går de hand i hand, men inte sällan går också detta på tvärs. En stol per rumpa är den raka lösningen.

Carlsson föreslår alltså en folkomröstning om kommunindelningen. Det är förbluffande ofta som just frågan om folkomröstningar dyker upp just före ett val, och Carlsson är som bekant inte ensam om tanken på sådana just nu.

Men, och det är här är lika högtravande som viktigt, folkomröstningar är inget bra alternativ.

Vi har valt att landet, landskapet och kommunerna ska styras genom representativ demokrati. Vi väljer våra företrädare, ger dem mandat och förtroende att besluta över lagar och regler, handha den offentliga budgeten och sätta ramarna för samhället i de allmänna valen. Vi ger dem dessutom en god lön (visst, den kunde vara större och på heltid) för att vara pålästa när de fattar besluten å våra vägnar.

Då behövs inte folkomröstningar. Såvida inte politikerna fegar ur i svåra frågor, vill säga. När de inte vågar ta striden och riskera sin plats i nästa val.är det en enkel utväg att ropa på folkomröstning. Men det är inte det vi väljer och avlönar politikerna för.

I stället för att ropa på folkomröstningar borde Petri Carlsson göra sitt yttersta för att skapa en majoritet i lagtinget för förslaget om en kommunreform på Åland. Dessvärre vågade inte sittande landskapsregering ta itu med den frågan under innevarande mandatperiod.

Nu kommer det att bli en valfråga i det val som väljer nästa kull av politiker som vi ger vårt förtroende att föra våra röster. Så som det ska vara.