DELA
© Nya Åland
Foto: Rasmus Olin

Folkomröstning är ett trubbigt instrument

Sund röstade först ja till ett samgående och sedan nej till det samgångsavtal som har presenterats.

Men vad sade Sundsborna nej till egentligen?
En knapp majoritet av de som röstade i Sunds första rådgivande folkomröstning i januari var för ett samgående. En klar majoritet av de som röstade
i Sunds andra folkomröstning i söndags är emot det föreslagna samgångsavtalet.

51 respektive 52 procent av de röstberättigade
i de två omröstningarna har stannat hemma.

Det är i korthet beskeden som Sunds befolkning har sänt de folkvalda som utgångspunkt för fortsatta förhandlingar om en eventuell samgång eller inte.

Resultatet kan tolkas på många sätt.

En tolkning är att Sundsborna fortfarande är för en kommunsamgång, men att det finns brister i det här specifika samgångsavtalet. Kommunnamnet kan vara ett skäl.

Arbetsnamnet på den nya kommunen har
varit Finström. En av orsakerna är att när ett samarbetsavtal jobbas fram är det lättare att utgå från en befintlig struktur, och Finströms struktur har legat till grund för den nya kommunen. Men att den nya kommunen ska heta Finström kan givetvis vara en giltig orsak till känslan av att känna sig överkörd vid förhandlingarna.

I arbetet borde ett annat arbetsnamn än Finström ha använts för att inte avskräcka potentiella kommuninvånare. Kanske en folkomröstning hade varit ett bra instrument för att i ett senare skede avgöra det nya namnet i stället för att be invånarna ta ställning till hela avtalet i den här formen just nu?

I förhandlingarna som har följt samgångsavtalet kan frågan om inflytande ha varit en faktor. Den nya kommunstyrelsen ska, efter en del kompromisser, bestå av tre ledamöter från gamla Finström, gamla Sund får två och gamla Geta en.
Är det fördelningen i kommunstyrelsen som Sundsborna har sagt nej till?

En annan tolkning är att Sundsborna nu definitivt har sagt nej till att fortsätta utreda samgående. I den förra folkomröstningen vann sammanslagningsförespråkarna med en knapp majoritet, enbart fem röster. Har befolkningen nu kommit till insikt och vill rulla tillbaka processen helt och hållet?

Alla tolkningar är säkert både rätt och fel. Men det är svårt att med säkerhet veta vad det röstades om eftersom inga motiveringar kan ges i en folkomröstning. Varje person som gick till valurnan hade en orsak att rösta för eller emot, dessa borde ha kunnat förmedlats vidare till politikerna. Exakt varför de 260 personerna som röstade emot gjorde så finns inga svar på.

Det tredje alternativet var att kryssa i ”kan ej ta ställning” men av alla de som tog sig till vallokalen var det bara tolv personer som kryssade för ett sådant alternativ. Det troliga är att de som hade för lite kunskap eller intresse helt enkelt stannade hemma.

Folkomröstningar fyller en viktig funktion i vissa fall, men i det här fallet ger en rådgivande folkomröstning inga tydliga svar. En enkät, opinionsundersökning eller ett diskussionsforum hade gett ett tydligare mandat till kommunens representanter som fortsättningsvis ska förhandla om ett eventuellt samgående.

Nu är det upp till varje enskild politiker att tolka resultatet av folkomröstningen, och resultatet kan tolkas till båda sidors fördel.

De som förespråkar samgående hävdar att majoriteten inte röstade och därför vill ge ansvaret till politikerna, eller att det enbart är någon detalj i det specifika avtalet som invånarna vill förkasta.

De som är emot ett samgående hävdar att majoriteten nu har insett att ett samgående inte är bra och därför sagt nej till hela paketet.

Båda kan ha rätt.

Finström och Geta ska så småningom ta ställning till hur de går vidare, om de också ska folkomrösta eller inte samma fråga. Resultatet från Sund borde ge en tankeställare. Det finns bättre metoder att lyssna på sina medborgare som ger tydligare och mer nyanserade svar än att hålla en rådgivande folkomröstning.

Det räcker inte med ja eller nej i en så komplicerad fråga som ett kommunsamgående.