DELA

Flaggan i topp för Ålands lagting

Ibland kan man få för sig att Åland är ett litet, konservativt samhälle där inte mycket händer och förändras.
Uppenbart är det helt fel.
På tisdagen gick ett enigt Ålands lagting genom en lagmotion till riksdagen i bräschen för ett förslag som kunde modernisera sexualbrottslagstiftningen i landet så att den till och med skulle distansera Sverige, ett land som annars är kanske världsbäst på området.

Vad beror det på att just vårt lagting plötsligt kan enas om en fråga och ett tämligen radikalt förslag, ett som inte ens vunnit genomslag i Sverige ännu?
Det finns flera förklaringar.
En är närheten till Sverige och den svenska debatten.
En är den nyligen inträffade Nabben-våldtäkten, som så tydligt visade att en flicka som inte förmår eller vågar göra motstånd kan bli våldtagen och gärningsmannen ändå gå fri.
En tredje förklaring är den åländska offentligheten och den livliga debatten i vårt samhälle. När journalistik fungerar som den ska är den både dörr- och ögonöppnare. Till exempel för insyn i rättsprocesser, för en diskussion om hemligstämpling kontra öppna rättegångar, resonemang kring bevisning och straffskalor.
Även politiker läser tidningar och uppmärksammar därigenom när en allmän rättsuppfattning inte är i fas med lagstiftningen.

En samtyckesreglering när det gäller våldtäkt är ingen enkel sak, och det finns många som argumenterar emot den, både av juridiska och praktiska skäl, inte minst för att bevisningen i många fall blir svår.
Årets feminist 2011, professor emerita i straffrätt Madeleine Leijonhuvud skriver så här i sin utredning ”Samtyckesutredningen” Lagskydd för den sexuella integriteten.
”Bestämmande för om ett sexualbrott har begåtts ska vara om handlingen har riktats mot eller utverkats av en person som inte frivilligt deltagit i den.”

Det förefaller ju tämligen självklart. Att samtycka till sex är något helt annat än att spela död eller vänta på att det ska gå över, vilket är en mycket vanlig reaktion på upplevd fara.
Att detta är en svår fråga att lagstifta om och att man ändå inte alltid kan få en fällande dom kan inte vara en orsak att inte försöka, att inte se till att lagen skrivs så att den är både normbildande och i överensstämmelse med vår rättsuppfattning.

En sista förklaring till att Ålands lagting kunnat enas i denna fråga, så snabbt och så radikalt, är att man kan. Beslutsvägarna är korta, våra politiker har täta kontakter med varann också över partigränserna, och när en respekterad person som Roger Nordlund (C) tar ett initiativ som alla gillar kan man vara snabb på foten som en balettdansös.
Kanske finns det också ett mer känslomässigt argument, och ett som inte går att förbise – politiskt aktiva pappor med döttrar tenderar att plötsligt få syn på könsmaktordningen i samhället, och när man en gång sett det kan man sedan inte låta bli.

Vilken pappa vill se sin dotter som det offer vars förövare inte kan straffas för att hon var så rädd att hon inte kunde röra på sig?
Bra jobbat, Ålands lagting.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax