DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Fiskevårdsavgiften var en dålig kompromiss

Fiskevårdsavgiften blev en kompromiss som ingen var riktigt nöjd med.

Det betyder inte att förslaget var ett totalt misslyckande.
I torsdags kom beskedet att landskapsregeringen drar tillbaka fiskevårdsavgiften. Förslaget, som i korta drag gick ut på att fisketuristerna skulle betala en avgift för att finansiera fiskevård och fiskyngelförädlingen i Guttorp, hade flera brister.

Från turistnäringen var man orolig att en extra avgift, utöver de redan existerande fiskekortsavgifterna, skulle skrämma bort turister från Åland.

I september i fjol kunde Nya Åland också avslöja att inkomstkalkylerna i förslaget byggde på tveksamma uppgifter. Enligt lagförslaget skulle landskapet år 2020 ha dragit in närmare 400 000 euro från 20 000 fisketurister.

Uträkningarna skulle enligt lagförslaget vara baserade på Ålands statistik- och utredningsbyråns siffror från 2013. Men någon sådan statistik samlar Åsub inte in. Senare visade det sig att siffrorna i stället var uppskattningar utgående från Visit Ålands och fiskeribyråns datainsamlingar. Landskapet hävdar fortfarande att uppskattningen 20 000 fisketurister ligger nära sanningen, men det exakta antalet vet ingen.

Motståndet mot en turistavgift samt osäkerheten hur mycket pengar som faktiskt skulle komma in är den sammantagna förklaringen till att förslaget nu dras tillbaka.

Vicelantråd och näringsminister Camilla Gunell (S) sade i fredagens Nya Åland att hon inte är besviken. Det blev en politisk lösning som ingen ansåg vara riktigt lyckad.

Det betyder dock att landskapet fortsättningsvis får stå för finansieringen av Guttorp, trots att en alternativ finansiering av verksamheten var poängen med förslaget.

Att dra tillbaka fiskevårdsavgiften är förståndigt. Att landskapsregeringen drar tillbaka förslaget är ändå inte ett totalt misslyckande. Landskapet rörde om i grytan och fiskefrågorna är nu mer synliga än på länge.

Engagemanget bland fiskare och vattenägare har ökat och frågeställningarna har synliggjorts vilket också har lett till flera positiva åtgärder. Det hade knappast skett utan förslaget till fiskevårdsavgift.

Med det nyfunna engagemanget i frågan ska alla som bryr sig om fiskefrågor nu ta tillfället i akt att fortsätta arbetet för en bra, heltäckande fiskevård.

Fiskevårdsdebatten har också visat hur spretig branschen är. Alla olika typer av aktörer inom branschen har olika preferenser och vill se olika satsningar för fiskevården. Är öringsfisket en viktig säsongsförlängare? Ska Guttorp lägga ner öringssatsningen och i stället fokusera bara på gädda? Är det trollingen som ger Åland ett gott rykte? Har Guttorp alls något med fiskevård att göra?

Beroende på vem man frågar så blir svaren väldigt olika.

En av de viktigare satsningarna är fortsättningsvis att utöka samarbetet, speciellt över fiskekortsgränserna. Genom samarbete går det inte bara att säkra en jämnare fiskevård, utan även ett delat ansvar för övervakningen. Landskapet, som är en stor vattenägare, får fortsättningsvis en viktig roll i att sammanföra olika intressen.

Nu hoppas regeringen att ett system som bygger på frivillighet ska ersätta fiskevårdsavgiften. Det är inte alls en dålig förhoppning.

Men det kräver att engagemanget för fiskefrågorna fortsätter vara starkt och brett.