DELA
© Nya Åland

Finskaundervisning på Åland ett stort misslyckande

På nya, fina Viking Grace jobbar 45 personer per vakt i köket, sammanlagt 90 personer.
Av dessa är fyra stycken ålänningar.
Köksansvarige Robert Salmi är en av dem.
När Nya Åland frågar efter orsaken till att så få ålänningar jobbar på detta åländska rederis nya flaggskepp, är svaret enkelt.
”Språket. Bakom kulisserna sker det mesta på finska”.

Detta är intressant, och sorgligt, och en sak som vi på Åland absolut bör fundera på.
Den handlar inte i första hand om mängden finska man undervisar i skolorna, utan hur man gör det.
De ungdomar som skaffar sig en högre utbildning gör det ofta i Sverige, och skaffar sig specialkunskaper som gör dem attraktiva på arbetsmarknaden även om finskan inte finns i arsenalen.

Så är det inte för alla de ungdomar som väljer en yrkesutbildning som riktar in sig på de många arbetsplatser som finns inom turistnäringen, på färjorna och i serviceproduktion av olika slag.
För dem är kunskaper i finska en merit, ibland en förutsättning för att få jobb.
De kunskaper som krävs och behövs är, utan all form av värdering, köksfinska. Det är praktisk språkkunskap, förmågan att göra sig förstådd och våga prata så att man kan lära sig mer.

Finskaundervisningen i de åländska skolorna är upplagd på samma sätt som i riket. Man pluggar ord, man pluggar grammatik och så pluggar man grammatik igen. Aldrig under grundskoletiden läggs mer än sporadisk och ineffektiv kraft på att ge eleverna självförtroendet och kunskapen att öppna munnen och prata finska.
Snarare, faktiskt, är effekten av undervisningen för de flesta att man inte överhuvudtaget vågar försöka för att det är så många regler och undantag som blockerar vägen.

Eftersom Åland är så överväldigande svenskspråkigt finns ingen levande finsk språkmiljö att bada i, så som det finns med engelskan som är allerstädes närvarande.
Det är alltså svårt att skaffa sig den kunskap man behöver för att vara konkurrenskraftig på en av de stora arbetsmarknader som finns för ålänningar som inte vill ha en universitets- eller högskoleutbildning.

Vad göra?
Passivt bara sitta och vänta medan åländska ungdomar blir marginaliserade? Försvenska Finland så att det där besvärliga språket inte längre behövs?
Eller, under över alla under, förändra undervisningen. Införa spåkduschar eller språkbad, frivilliga naturligtvis, för dem som vill att deras barn ska få en praktisk språkkunskap.
Ändra tyngdpunkten i undervisningen från det traditionella grammatik- och glospluggandet till en annan pedagogik som hjälper åländska elever över tröskeln.

Vi
behöver inte sätta mer tid på det än vi gör i dag. Det behöver inte kosta mer pengar. Det behöver inte förfinska Åland ett dugg.
Som det är i dag är finskaundervisningen ett gigantiskt slöseri med tid och arbete, eftersom det som kommer ut i andra ändan inte är elever med en behjälplig men behövlig kunskap, utan ungdomar som inte vågar och inte vill använda en kunskap som kunde ge dem större möjligheter i livet.

Detta är ett område där Åland har egen behörighet. Använd den.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax