DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Finns det plats för ett grönt parti?

Hållbarhetsfrågor är hetare än någonsin. Försummar de politiska partierna dem kommer det att slå tillbaka på flera sätt.
Hur hållbar politik för de åländska politikerna egentligen?

Frågan aktualiseras med den planerade kortrutten.

Men frågan är betydligt bredare än så. Faktum är att landskapet är ekonomiskt beroende av spel, sprit och skatteundantag. Snacks- och öltillverkningen ger ett välkommet tillskott i kassan men kan knappast anses ha en god inverkan på varken folkhälsan eller miljön. Under 20 procent av energin kommer från förnyelsebara energikällor. Lägg där till jordbrukets inverkan på miljön och den höga levnadsstandarden.

Snällt sagt: det finns utmaningar.

Varför har man inte kommit längre?

I dag finns det politiker i nästan alla partier som brinner för hållbarhetsfrågorna. Men när det kommer till kritan är det ofta andra intressen som går före. Liberalerna gillar inte tvång, moderaterna vill bara vara med på tåget om det sparar pengar och inte stör företagare, i socialdemokraterna är man redo att kompromissa om miljön för den sociala hållbarhetens skull och i Centern spretar man åt flera olika håll.

I dag viftar politikerna ofta med landskapets hållbarhetsagenda. Den grundar sig delvis på tanken om ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Idén är inte ny utan fick stor spridning redan 1987 tack vare Brundtlandkommissionen som leddes av Norges dåvarande statsminister Gro Harlem Brundtland.

Kungstanken var att ”utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Nu utgör principen också en viktigt hörnsten i landskapets hållbarhetsstrategi.

Hittills har den ekonomiska och sociala hållbarheten nästan alltid fått ge vika för den miljömässiga på Åland. Ett exempel är de havsbaserade fiskodlingarna. Branschen pumpar in mångmiljonbelopp i landskapets ekonomi och fiskodlingsföretagen är viktiga arbetsgivare i skärgården. Men sett ur en miljöaspekt är de långtifrån bra för miljön. Samma politiker som står och oroar sig för Östersjöns välbefinnande gör lite för att kraven på fiskodlingarnas miljöpåverkan ska bli hårdare.

Finns det plats för ett grönt parti?

Tanken i sig är inte ny. Redan för 30 år sedan skrällde Christina Hedman-Jaakkola, med smeknamnet tant Grön, när hon blev hela landstingsvalets röstdrottning med 563 röster. Hon talade om praktiska frågor som oblekt toalettpapper och miljövänligare tvättmedel. Tack vare det höga röstetalet fick partiet två platser i landstinget. I vinnarintervjun konstaterar Hedman-Jaakkola att hon måste samarbeta med alla partier som för en miljövänlig politik för att få gehör för sin politik.

Så blev det. I så pass stor utsträckning att de etablerade partierna tog över hållbarhetsfrågorna och Gröna partiet på Åland inte blev invalt i valet 1991.

Flera andra har också försökt. Inför valet 2007 bildades HUT-gruppen som vill lyfta frågor om hållbar utveckling. 2011 fanns en lista med kandidater från olika partier kampanjade under sloganen 1 Åland – 1 planet. 2015 hoppade tre politiker från Obunden samling av och grundade en valmansförening. Men med 112 röster blev det inget mandat.

Om det blir någon ny sammansättning som lyfter frågan om hållbarhet i en större utsträckning än de etablerade partierna i lagtingsvalet 2019 återstår att se. Initiativtagarna till Hållbart initiativ utesluter inte tanken, men vill inte kommentera utförligare i nuläget.

Behövs det ett grönt parti?

Åland har redan sju partier och i ett seriöst parti är hållbarhetstänket en självklar del. Det kan inte bara vara någon enstaka person som ansvarar för frågorna. Men om de etablerade politikerna försummar sitt ansvar finns det säkert personer som är beredda att agera blåslampa och kasta in brandfacklor i debatten som breddar resonemanget och ifrågasätter rådande tankegångar.