Finns det några värden som golfen inte kan köra över?
Vad den i golffrågan centerledda landskapsregeringen än gör, så inte är det den lättaste vägen man väljer till en ny bana.
Hur många ledande tjänstemän gick emot en satsning i Godby/ Ämnäs?
Hur många namninsamlingar mot en satsning där överlämnades till landskapsregeringen?
Med tanke på hur länge det har diskuterats en satsning på en ny, högklassig golfbana så borde projektet vid det här laget vara dött. Att det inte är det betyder att någon tror på det.
Men gång på gång dyker det upp snubbeltrådar.
I dagarna fick lantrådet Viveka Eriksson (Lib) och näringsminister Jan-Erik Mattsson (C) ta emot en lista med 900 namn på människor som motsätter sig en golfbana på Stornäset i Kastelholm.
Det skedde ungefär en månad efter att centerns golfpådrivare Torbjörn Eliasson hade tillbringat farsdagen med att gå runt i området med Kastelholmsnejdens byalag och efter det förmedlade intrycket att det nog skulle gå att komma överens. Det här berättade han i lagtinget.
Alla 900 på listan kommer självfallet inte från Kastelholm, men det kan inte heller vara byalaget där som ensamt avgör om området kan upplåtas. Området är allas vår egendom, oberoende av var på Åland vi bor.
Litet snopet i sammanhanget var det att man vid beredningen av ärendet inte kände till det principbeslut som togs 1992 om hur landskapets mark skall användas.
Det finns en enkel förklaring till att det blir så, avsaknaden av en enhetlig planering. Som chefredaktör Nina Fellman påpekade här på samma plats nyligen så blir det i det närmaste omöjligt att förverkliga projekt av litet större omfattning utan markplanering.
Utan planering blir det också svårt för tjänstemännen att komma ihåg vad som har sagts om olika områden och deras framtida användning.
Men principbeslutet kom fram och fyra av landskapets byråer säger enstämmigt nej till planerna att arrendera ut mark på Stornäset för golfbana.
Näringsminister Mattsson säger att principbeslutet måste ändras om golfplanerna skall förverkligas.
Jodå, principbeslut kan ändras. Det behövs inte mer än att landskapsregeringen fattar ett enkelt beslut så är det gjort. Motiveringen kan vara densamma som Eliasson förde fram i Åland 24; man får inte sätta stopp för utvecklingen.
Men varför måste det utvecklas just där?
Vi kan också påminna oss det förra naturvårdsintendenten Håkan Kulves sade i Ålands radio apropå Stornäset: När golfklubben ansökte om att få bygga ut i Kastelholm med Kungsbanan så lovade man att efter det inte bygga ut mer i området. Har man glömt? Kommer Kulves ihåg fel? Eller har också golfklubbens ledning insett behovet av utveckling till varje pris?
Man kan förmoda att det är läget vid vatten som lockar också golfklubben. Kungsbanan är, enligt vad det påstås, inte så attraktiv.
Det finns ett principbeslut att inte att göra detta. Det finns ett löfte att inte göra detta. Det finns ett starkt motstånd mot att göra detta. Spelar inte sådana saker någon roll?
Eller är det tänkt att lagtinget skall få ställa tillrätta när budgeten kommer till behandling inom kort?
Visst är det litet märkligt. Arbetet för en golfbana i Grelsby pågick länge och det lades ner energi på att få markägare och grannar att omfatta projektet. Till slut tvingades man ge upp.
Nu försöker man på nytt på en plats där en del av markägarna – vi är alla delägare – kommer att kämpa emot i det längsta.
Det fanns en plats där varken markägare eller grannar protesterade. Men där satte ren och skär avundsjuka stopp. Tala om utveckling.
