DELA
© Nya Åland

Finns det något som är värt att hålla avskilt

Är våra hemliga förhoppningar och drömmar, våra vänskapsband och våra familjer den sista bastion dit marknadskrafterna vill nå? Eller är det en illusion att tro att det inte redan är så?
Våren är i antågande, och den eviga frågan uppstår; Hur blir vädret? Kan vi få nån värme i sommar?
För det mesta, vilket vi alla vet, är ju svaret nej. Det kan bli några enstaka dagar, om vi har riktigt tur en lite värmebölja i slutet av juli. Annars blir det småkallt och regnigt. De fina, tunna sommarklänningarna i chiffong, de kortkorta kjolarna och shortsen får vi bara användning för under några dagar.
Ändå hoppas vi, varje år. Ändå säljer alla som säljer något på oss drömmen om den perfekta sommaren, med den perfekta grillen, den perfekta terrassen, den perfekta grillvanten, det perfekta solglittret mot vattnet.
Och när vi blivit besvikna säljer de på oss en solresa till garanterad värme, visserligen i ett turistgetto bortom all ära och global redlighet, men det är åtminstone varmt.

Kommersialiseringen av alla våra drömmar, alla våra innersta förhoppningar, har antagit en ny och förfärande dimension.
Först var det grejerna.
Sen var det drömmarna, om att bli smal, snygg och lycklig på olika sätt.
Sen var förväntningarna på grejerna och drömmarna, som sålde ut telefoner innan de ens kommit.
Nu är det delaktighet som säljer, känslan av att få vara med, att räknas och att påverka.

Du, just du, får tycka till om utformningen av den senaste applikationen, den senaste designen. Du, just du, får vara med och marknadsföra, med chans att vinna. Just dig vill alla och hans mormor vara vän med, så att du, när du nu får vara med, varje gång du kommunicerar med andra samtidigt säljer produkter och varumärken.
De vänskapsband och kontaktmöjligheter som sociala medier erbjuder visar sig i växande grad bara vara nya marknadsföringskanaler ännu längre in i den privata sfären. Och de som säljer räknar förstås med att eftersom det är kompisar och vänner som står för marknadsföringen ska man inte se det som reklam utan som möjligheter att bli ännu ännu lyckligare.

Som individer drar vi oss undan reklam, i växande grad faktiskt. I dag är det en hel massa leverantörer av tv-underhållning till exempel, vars starkaste säljargument är att du slipper reklamen. Och därmed har en ny produkt tagits fram som även den marknadsförs på alla upptänkliga sätt.

Kanske är allt detta inget problem alls. Kanske är det bara så i vårt postindustriella och kanske postkapitalistiska samhälle att den privata arenan nu är den viktigaste marknadsplatsen, den enda blåa oceanen som återstår för marknaden att dyka ner i.
För den som ändå vill tro att det finns värden, känslomässiga, intellektuella eller humanistiska, som mår bättre av att inte prissättas och värderas och som vill behålla en del av sitt liv för sig själv, är det dags att fundera nu.
Vad är det man inte vill ska köpas och säljas?
Hur ska man skydda det som inte skall köpas och säljas?
Om nån nu tycker att den diskussionen är bara paller, ok. Då behövs den kanske inte.

Men om det finns saker som inte borde kommersialiseras, hur i hela friden ska vi bära oss åt?

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax