Finansmotioner med aningens aning av valår
Det är alltid med en viss nyfikenhet man läser finansmotioner, särskilt med ett valår i antågande. Där kan finnas nya idéer som testas, nya diskussioner som tas upp.
Det blir visserligen nästan aldrig något av finansmotionerna, annat än diskussioner i budgetdebatten, men de bra idéerna filtreras så småningom genom systemet och blir verklighet.
Vad har då Liberalerna och Ålands framtid att komma med i år.
Mycket är oppositionspolitik, det vill säga att partierna i finansmotionsform motsätter sig eller vill ändra på reformer och utvecklingspaket som regeringspartierna gått in för. Liberalerna stöter på ÅDA (Ålands digitala agenda) som man menar får för mycket pengar, och dessutom på ett enligt EU-regler otillåtet sätt.
Man vill samordna produktionen av social service på ett annat sätt än Kommunernas socialtjänst, med i stort sett samma resultat. Man vill ha en snabbare takt på andra reformer som redan diskuterats, som ny offentlighetslagstiftning och nytt finansieringssystem för Ålands radio och tv.
I vanlig ordning skjuter Mats Perämaa in sig på trafikavdelningen, och här börjar ärligt talat vendettan mellan Perämaa och infrastrukturminister Veronica Thörnroos bli lite skämmig. Kanske dags för partiordförande Sjögren att ha en liten diskussion med sin gruppordförande.
Det intressantaste förslaget, även om det inte är helt nytt eller sexigt, är det om en modernisering av grundskolelagen. Under en lång rad år har gymnasialstadiet stått i fokus när det diskuterats skolpolitik, och det vore välkommet med ett ordentligt arbete kring grundskolans förutsättningar. Här kan regeringen gott säga något stillsamt uppskattande.
Låt oss då kasta ett öga på Ålands framtid. Där vill man i vanlig ordning dra ner på landskapets verksamhetsutgifter med 5 %, rakt av. Det är omöjligt utan allvarliga konsekvenser, och ett förslag ett parti kan lägga som vet att man aldrig behöver vara med och förverkliga det.
Sen är det avgifter för gångtrafikanter på skärgårdsfärjor, en renovering av Skeppsviks bro i Eckerö för 49 000 euro, sparåtgärder och några helt vettiga förslag om digital kompetens i skolan och en strategi för elbilar.
Dessutom föreslår Ålands framtid att man i instruktionerna för fördelning av Paf-medel ska infoga; ”Verksamhet som syftar till att stärka det åländska nationsbygget och synliggöra Åland internationellt prioriteras särskilt.”
Verkligen. År 2015? Av allt som man kan prioritera med ungdoms-, idrotts- och kulturpengar så menar Ålands framtid att det ”åländska nationsbygget” är så viktigt att det särskilt ska premieras.
Ibland, ofta, låter Ålands framtid mest som ett moderat ungdomsförbund med en förkärlek för separatistiska rörelser i Europa. Och ibland kommer en unken doft av en tid då ”nationsbygge” var något oproblematiskt.
Om allt går väl för Åland är vi om några år uppe i 30 000 människor på våra öar. Behöver vi verkligen anslå pengar för att det extrema fåtal som uppnår en sådan nivå ska bli en egen idrottsnation?
