DELA
© Nya Åland

Fem scenarier ger fler frågor än svar

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers fem framtidsscenarier är en bra diskussionsöppnare.
Exakt 60 år gått sedan Romfördraget undertecknades. Överenskommelsen lade grunden för det europeiska samarbetet lades. På lördag firas det med pompa och ståt.

Jubileet manar till eftertanke. Vart har EU tagit oss och vart är unionen på väg? Nyligen presenterade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker fem framtidsscenarier som unionen kan välja mellan.

1. Fortsätt som förut

Inget reellt alternativ. Även om EU är ett framgångsprojekt ur ett fredsperspektiv finns det mycket som behöver utvecklas. Samtidigt som populister vunnit mark i många europeiska parlament har proeuropeiska politiker klivit fram. Det gemensamma med populisterna och proeuropéerna är att de vill förändra EU. Sannolikheten för att status quo är därför osannolik. Den återkommande kritiken mot EU som distanserat från medborgarna är en stor utmaning som behöver få mera uppmärksamhet.

2. Bara en inre marknad

EU:s 27 medlemsländer har bevisligen svårt att komma överens. Men alla inser fördelen med en gemensam marknad då de flesta länder är exportberoende. Därför är ett scenario att EU endast satsar på att stärka den inre marknaden. Stort fokus ligger på ekonomin och den gemensamma valutan. Enligt det här alternativet slopar man allt samarbete inom klimatfrågor, försvar, migration, skatteflykt.

Ålänningarna skulle förmodligen kunna fortsätta handla som normalt men man skulle slippa bråka med EU om vårfågeljakten. Gränskontrollerna mellan de nordiska länderna skulle förmodligen fortfarande vara begränsade på grund av det nordiska samarbetet. Men de senaste årens utveckling mellan Sverige och Danmark visar att utvecklingen kan gå snabbt när den väl sätter i gång.

Det åländska skatteundantaget kunde också vara hotat då det per automatik kanske inte passar in i en harmoniserad inre marknad.

3. Mera samarbete mellan hugade

EU-länder som vill fördjupa samarbeten får göra det, utan att andra kan stoppa det.

Enligt den här modellen skulle EU bli ett smörgåsbord; de länder som vill samarbeta inom till exempel försvarsfrågor, skatteflykt, rymdforskning, forskning, miljöfrågor kunde göra det. Länder som inte vill samarbeta slipper. I det här scenariot ses EU främst som ett bord kring vilket likasinnade kan samlas. Frågan är vem som ska stå för kalaset och vem som tar ansvar för de mindre samarbetena när något spårat ur?

Fördelen är att samarbeten som bygger på frivillighet har större chans att lyckas.

Egentligen har EU redan gått inför den här linjen. Alla medlemsländer är inte med i eurozonen och Schengen är frivilligt. Frågan är hur lyckat det har varit. Risken är stor för att länderna delas in i första- och andraklassens länder där vissa EU-medborgare har tillgång till allt medan andra får nöja sig med resterna.

Frågorna om hur det här scenariot skulle påverka Åland är många. Vilka sådana samarbeten skulle Åland kunna tänkas gå med i? Hur påverkas självstyrelsen? Skulle Åland själv få bestämma vilka områden landskapet vill samarbeta kring eller tvingas man följa rikets linje? Vad händer på Åland om Sverige går med i ett samarbete men Finland står utanför?

4. Gör mindre men effektivare

Unionen satsar på politikområden som är viktiga på EU-nivå, enligt medlemsländerna.

Inledningsvis låter tanken god. Varför ska EU hålla på med regional utveckling när unionen kunde satsa på internationell brottslighet och skatteflykt? Problemet uppstår när de 27 länderna ska bestämma vilka på ämnen de gemensamma resurserna ska fördelas på.

För att EU ska kunna satsa på till exempel skatteflykt eller försvaret måste behörigheten flyttas från medlemsländerna till EU-nivå. Är länderna beredda på att ge ifrån sig makt?

Risken är överhängande för att politikerna inte vågar ta tag i de svåra frågorna som verkligen behöver ett brett engagemang. Lyckas man till exempel enas om att klimathotet ska bekämpas på EU-nivå?

Ett område där många länder vill stärka samarbetet är försvaret. Natos framtid är osäkrare än på länge med Trump som USA:s president. Ur ett åländskt perspektiv är det intressant att fundera kring hur demilitariseringen och neutraliseringen skulle påverkas om Finland förstärkte sitt försvarssamarbete med EU? Kunde EU bli en garant för demilitariseringen? Vill vi ha ett europeiskt försvar?

5. Mera samarbete på alla områden

Förmodligen ett reellt alternativ på längre sikt när globaliseringen kommit längre. Demokratiunderskottet blir ännu större samtidigt som solidariteten mellan EU-länderna måste öka för att modellen ska ha en chans. Men i dagsläget är det ingen som efterfrågar den här modellen.

En Åxit då? Nej. Åland är ett litet landskap som tjänar på fred och samarbete. I dagsläget är EU det bästa alternativet.