DELA

Färre kommuner, mer samarbete det enda rimliga för Åland

Är någon som är förvånad över den negativa inställningen från kommunalt håll till Kommunernas socialtjänst och de olika förslag till finansieringsmodeller som nu diskuteras?
Är det någon som hoppades på stående ovationer inför den största förändringsprocess Åland stått inför under de senaste 50 åren?
Nej, det får man hoppas. Det är ju nu jobbet börjar, med att ömsom lirka, ömsom tvinga kommunerna in i nya samarbetsformer.

Kanske behöver man nu backa tillbaka lite i debatten, till de siffror som fick landskapsregeringen att inleda reformarbetet för två år sedan, och som egentligen inget har att göra med hur enskilda kommuners ekonomier ser ut idag.

1. Enligt ÅSUBs prognoser för hur försörjningskvoten på Åland utvecklas är det helt klart att vi inte kommer att ha råd med eller människor till att upprätthålla den servicenivå på omsorg och sociala tjänster som vi har i dag. Inte om det inte kommer till förändringar som gör arbetet effektivare.
2. Den service de åländska kommunerna erbjuder är inte likvärdig, och skillnaderna ökar i takt med att de fattigaste kommunernas ekonomiska förutsättningar ytterligare försämras.
3. De små kommunernas ekonomi bärs upp av landskapsandelssystemet, som ger mer till små kommuner och mindre till Mariehamn. Landskapet kommer inte att ha de pengarna i framtiden. Således måste alla framtidsscenarier och -beslut göras med detta i åtanke.

Den form som reformarbetet nu tagit, där man inte tar ställning till antalet kommuner utan till hur servicen inom vissa områden ska organiseras, är en omväg, men det är ett arbete som ändå ska göras.
Även om ett mirakel skulle ske och de åländska kommunerna i morgon bestämde sig för att gå samman, skulle mycket arbete behöva göras för att utröna hur man gör saker gemensamt. Det har ju ändå gått åt hundratals år då man spikat upp hinder i stället.

Ett ökat samarbete är rätt väg att gå, ingen tvekan om det. På landskapsnivån måste man tänka på helheten, inte som delarna, och det vore tacknämligt om inte lagtingsledamöter på väg ut genom Bläckfisken genast genomgår metamorfosen till fullfjädrade kommunpampar med den egna nästippen som gräns.

Med det sagt; gräla på. Mycket arbete återstår innan alla delar faller på plats. Om tio år är antalet kommuner på Åland avgjort färre.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax