Familjer måste ha tid för varann
Små stumma barn har blivit ett allt vardagligare fenomen hos talterapeuter landet över. Föräldrarna talar inte med dem!
Och i Vikingaåsens skola går det åt mest mat på måndagar, efter en helg i familjens sköte.
Är det egoismen som breder ut sig eller handlar det om att kunskap inte längre går i arv?
Man behöver inte idealisera det gamla bondesamhället, där flera generationer bodde under samma tak och man lärde sig av varandra. Men har vi nu hamnat i det rakt motsatta, där ingen vill pracka kunskaper på sina efterkommande och ingen heller frågar efter hur man gjorde förr, och varför man gjorde just så.
En observation i en spårvagn i Helsingfors: En ung mamma baxar in en barnvagn i den rätt så full avdelningen med låggolv. Hon får baxa fram och åter ett bra tag innan vagnen kommer på plats, så att den inte blockerar utgången. Men det lyckas till slut, trots att hon har bara en hand. Den andra är fäst vid telefonen vid örat.
Hur mycket talar den mamman med barnet i vagnen? Vi vet inte, kanske mer än vi i den äldre generationen nånsin gjorde. Men många gör inte det. De sociala medierna tar allt mer av vår tid, också av unga föräldrars tid. Istället för att tala med barnet talar de med sin telefon.
Ett barn som man inte talar med lär sig inte att tala, eftersom barnet lär sig genom att lyssna och efterapa. Det finns i landet i dag treåringar, som kan säga endast några få ord. Det normala är att en treåring kan föra en diskussion, var åtminstone det normala.
Är det här ett problem på Åland? Det vet vi inte, det har veterligen inte undersökts. Har det inte undersökts så existerar det sannolikt inte, eftersom man börjar utreda när något ser konstigt ut. Föräldrarna har tid för sina barn, föräldrarna talar med sina barn, föräldrarna läser för sina barn. Bra.
Men alla hinner tydligen inte laga mat åt sina barn. Eller är det barnen som inte hinner äta?
Nya Åland hade i tisdagens tidning en artikel från Vikingaåsens skola, där man på begäran av eleverna serverar vegetarisk mat ungefär en gång varann vecka.
Varför inte oftare? För att alla inte tycker om maten, de äter mindre och får inte i sig tillräckligt med näring. ”För många är skolmaten det enda lagade målet mat de äter på en dag”, säger köksmästaren Magnus Jansson.
”Hemma blir det mycket snabbmat. Det märker vi på måndagar, då går det åt mera mat.”
Barnen, en del av dem, kommer alltså hungriga till skolan på måndagarna. Hur är det möjligt? Det handlar helt säkert inte om familjer som inte har råd att köpa mat, så illa ställt är här inte. Uppenbarligen ger man sig inte tid att laga mat, eller att äta.
När blev det så? Folk har alltmer fritid. Korta arbetsdagar och långa semestrar – för långa tycker regeringen. Det finns tid för fritidsaktiviteter av olika slag, det verkar nästan vara ett krav att alla har en massa för sig hela tiden. Men tid att sitta ner och äta tillsammans, det finns inte?
Barn, skola, omsorg, det är vad partierna talar varmt för inför varje val. Borde man lägga till ”familj”?
Skolan är bra på att servera mat till hungriga barn. Kanske borde den på schemat också ha familjekunskap, för kommande familjebildare.
