Faderskapet som förändrar framtiden
Det finns ingen levande människa som inte har en relation till sin far. Det kan vara en avsaknad, en tomhet. Det kan vara ett hål där bara frånvaro finns. Det kan vara en famn av kärlek och trygghet. Det kan vara en auktoritet, en kompis, ett stöd, en skräck.
Få relationer i livet är så omskrivna i skönlitteraturen som relationer mellan far och barn. Först under senare år har modersrelationen seglat upp starkt i litteraturen, men fortfarande skrivs de flesta romaner om pappan och sonen eller pappan och dottern.
Inte sällan är det berättelser om kärlek och svek, om en vuxen som inte förmår nå upp till de förväntningar han själv ställt eller som ställs på honom genom ett barns total beroende och kärlek.
Så är det väl. Som förälder är man aldrig tillfyllest i längden, varken som mamma eller pappa. Man misslyckas.
På vägen dit har ändå stora saker hänt med vad det betyder att vara pappa. Från att till stora delar ha varit frånvarande familjeförsörjare, har många män intagit sina papparoller och fyllt dem med ny, glädjefylld betydelse.
Så många män är i dag viktiga, närvarande och kärleksfulla vardagspappor att det helt enkelt måste förändra synen på manlighet och hur nästa generation uppfattar föräldraskapet som helhet.
Självklart har pappor i alla tider älskat sina barn och velat sörja för dem på bästa sätt, men först i modern tid, i vårt samhälle har kravet ställts och besvarats att faderskapet ska innebära en vårdande, närvarande och känslomässigt ansvarstagande relation på lika villkor med mamman.
Grattis, pappor. Ni har fått den största chans och gåva man kan få. Ni kan bli viktigare i era barns liv än pappor någonsin varit tidigare, på ett bättre sätt. Ni får vara med mera, ni får älska mera och få mera kärlek tillbaka.
Man frestas utropa; Pappor i alla länder, förena er. Kräv att få vara med ännu mera.
Grattis, grattis på fars dag.
