DELA
© Nya Åland

Europa andas ut, men hur mår grekerna?

Europa andas ut och börserna går upp, borde åtminstone, för nu har grekerna tagit sitt förnuft till fånga. Sett ur vår synvinkel.
Men i övrigt är inget sig likt.
En viss ordning är återställd i Grekland efter valet i söndags. De EU-tillvända partierna har återtagit majoriteten och står som garanter för att grekerna genomlider de hårda sparkrav som EU, Europeiska centralbanken och internationella valutafonden har dikterat som villkor för nya lån. Och framförallt har grekerna nu klart och tydligt sagt ja till euron. Sett ur vår synvinkel.
Sett ut grekisk synvinkel har folket aldrig varit emot euron, tvärtom.
– Hur kan man få det till att vi skulle vara emot euron? Att valet nu skulle vara en folkomröstning om euron? Det enda parti som har talat om att lämna euron är kommunisterna och de har 11 procent av rösterna, sade en samhällsengagerad grek när valet kom på tal i samband med ett möte ute i Europa i veckan som gick.
– Det enda vi har sagt är att vi vill förhandla om villkoren .
Och det enda man från EU-håll och resten av den så kallade trojkan har sagt är att sparpaketet inte är förhandlingsbart. Men frågan är om det inte är det trots allt, i någon mån. Om inte, så kommer de grekiska väljarna att känna sig ännu mer lurade än förut.

Det är inte mycket som är sig likt i Grekland just nu. Utöver att det tidigare så starka, socialdemokratiska partiet Pasok med egen majoritet i parlamentet, har fått bära i stort sett hela skulden för krisen och inom en dryg månad krympt till nästan en fjärdedel av sin tidigare volym så har grekerna nu röstat in ett nynazistiskt parti, Gyllene gryning, i parlamentet.
Högerpartiet Ny demokrati, som också rasade kraftigt i valet i maj har nu tagit sig upp nära 30 procent och är störst. Som bonus får största partiet 50 extra mandat, vilket betyder att Ny demokrati tillsammans med Pasok kan bilda ny majoritetsregering och gå vidare med de sparpaket Grekland tidigare har förbundit sig till. Men populärt blir det inte. Näststörsta parti är nämligen vänsterkoalitionen Syriza, som låg på knappt 5 procent av rösterna i valet 2009, kom upp i 17 procent i maj och nu 27 procent. Varför? För att partiet har lovat att riva alla sparavtal om det kommer till makten.
Till detta kommer en rad små partier, som inte heller vill veta av sparpaketen.
Halva väljarkåren i Grekland säger med andra ord nej till sparkraven. Samtidigt säger 85 procent ja till euron. Önsketänkande? Snarast ett uttryck för desperation. Och kanske en önskan att få behålla något litet av stoltheten, att få visa att man kan ta sig ur krisen utan förmyndare.
Frågan är om grekerna klarar det. Syriza hotade redan innan valresultatet var klart att det blir nya demonstrationer och strejker om sparpaketen ligger fast. Strejker är definitivt inget som gynnar landets ekonomi, där kommunikationer och annan service är livsviktiga med tanke på turismen. Varför inte i stället göra en studieresa eller två till Island, för att diskutera hur Island tar sig ur bankkrisen, som slog till med full kraft för fyra år sen.

Det kanske inte är helt rättvist att jämföra det isländska samhället med det något mer korrumperade grekiska. Eller islänningarnas seghet med grekernas mer uppgivna inställning, som har lett till att man betalar ännu mindre skatt nu än man gjorde tidigare, dels i protest, dels för att pengarna inte räcker till.
Det som står utom allt tvivel är att grekerna inte mår bra just nu. Nyvalet till parlamentet handlade för många om ett val mellan pest och kolera. Det finns ingen enkel väg ut, inte med euron och inte utan euron. De sakkunniga, som i dag säger att Europa aldrig borde ha gått in för en gemensam valuta, kanske har rätt. Men just nu gläder det konstaterandet ingen annan än dem, som kan säga ”Vad var det vi sade”.
Och när Europa en dag kommer stärkt och enat ur de kriser som nu drabbar land efter land så kanske vi i alla fall tycker att det inte var så dumt det här med att vara en del av Europa, varken för greker eller ålänningar.

Harriet Tuominen