DELA
Foto: Olaf Kosinsky/Skillshare.eu

EU måste stå upp för en human flyktingpolitik

Flyktingfrågan måste lösas på EU-nivå på ett humant sätt.
Politikerbesöken har duggat tätt den senaste veckan.

Europaparlamentariker Nils Torvalds startade sin presidentkampanj på Åland i måndags, svenska riksdagsgruppen hade sommarmöte på Silverskär, europaparlamentariker Miapetra Kumpula-Natri gästade Ålands socialdemokrater och europaparlamentarikern Linnéa Engström besökte Åland tillsammans med sin åländske specialmedarbetare Alfons Röblom.

Trots att de kommer från olika länder och arbetar med vitt skilda frågor har det funnits ett tema som samtliga berört ur olika perspektiv: flykting- och invandringspolitiken.

När den politiska hösten nu drar i gång på allvar kommer frågan återigen att finnas högt på dagordningen.

Det har gått två år sedan EU tog emot flera flyktingar än på länge. Tysklands förbundskansler Angela Merkel efterlyste det enda rätta: ett gemensamt ansvar. Flyktingar är människor i desperata situationer. De allra flesta bo kvar i sina hem. Men när bomberna faller i hembyn eller fanatiker utrustade med svärd förföljer eller klimatförändringen gör marken omöjlig att odla och barnen svälter gör många det enda rationella beslutet: de flyr. I sådana lägen är det enda anständiga vi kan göra att hjälpa.

Men det misslyckades de europeiska politikerna med när det verkligen gällde. Sverige och Tyskland, som tog sitt ansvar, lämnades ensamma. I stället blev det ett lapptäcke av olika lösningar. Det försämrade förtroendet mellan medlemsländerna.

Problematiken med att många tvingas fly hemifrån har inte minskat de senaste åren, snarare tvärt om.

Våren 2016 kom en vändpunkt när EU slöt en överenskommelse med Turkiets Recep Tayyip Erdogan. Med sju miljarder euro har Turkiet stoppat upp en stor del av de människor som försöker ta sig till Europa. Avtalet löste EU:s akuta problem med att många människor kom till Europa, men grundproblemet att människor tvingas fly sina hem är fortfarande kvar. Risken är stor för att han kommer att fortsätta utnyttja flyktingarna i förhandlingarna med EU.

Någon snabb lösning på konflikterna är inte i sikte. I väntan på dem måste vi fundera på vad vi kan göra just nu?

I debatten framställs det ofta som om det endast finns två alternativ. Antingen hjälper man människor på den plats de befinner sig eller så kommer alla till Europa.

Så är det inte. Både och behövs och EU-länderna har råd med de båda alternativen.

Som Nya Åland tidigare skrivit måste vi lösa flyktingmottagandet på en europeisk nivå och fördela andelen flyktingar jämnare. Det håller vi fast vid.

Den senaste tiden har många människor riskerat sina liv för att ta sig från Libyen över Medelhavet till Sydeuropa. Den senaste tiden har hjälporganisationerna Läkare utan gränser, Rädda barnen och tyska Sea-eye dessutom meddelat att de avbryter sina hjälpinsatser. Anledningen är framför allt de libyska myndigheternas hårda tag. Det utsätter människor för en ännu större fara samtidigt som kriminella tjänar storkovan.

Därför borde EU satsa på att hjälpa på plats. För att det ska fungera krävs en human behandling och en rättssäker och snabb asylprocess. Det samma gäller Italien och Grekland dit många tar sig. Genom att satsa pengar på det kunde man undvika att många sårbara människor reser på egen hand genom Europa.

Om nationella politiker och EU-politiker som tror på demokrati och mänskliga rättigheter inte vågar börja ta tag i frågan finns det en risk att de främlingsfientliga och extremistiska politikerna får ett ännu starkare monopol på frågan.

Ju längre tiden går, desto mer komplexa blir problemen. Det är ingen lätt diskussion eftersom det inte finns några enkla patentlösningar. Men tar politiker inte tag i frågan finns det risk för att människor vänder sig till de mer extrema lösningarna. Det är hög tid att komma med humana lösningar.