DELA
© Nya Åland

EU måste sluta jäklas för att förtjäna folkets kärlek

Vilken väg ska EU gå för att folket ska ta unionen till sina hjärtan? Knappast förbudsvägen.
Gurkor ska ha en viss böjningsvinkel. Tomater ska ha rätt rödfärg. Snus ska förbjudas. Men filterlösa cigaretter är okej.
EU har problem långt mycket större än finanskrisen i eurozonen. EU är nämligen vilse i sin egen storhet.
Först och främst: EU-projektet är både nödvändigt, rätt och viktigt för länderna i Europa. Ingen annan form av samarbete har givit så lång fred mellan medlemsländerna som den som först Kol- och stålunionen, sedermera Europeiska gemenskaperna och nu Europeiska unionen. Gemensamma regler, och framför allt en i det mesta sammanflätad ekonomi har gjort tanken på krig mellan de stora länderna helt omöjlig, alla skulle förlora.
Men EU har förtvivlat svårt att vinna medborgarnas hjärtan. Och orsaken är hur enkel som helst att finna; alla dessa till synes meningslösa regleringar som EU envisas med att införliva i våra liv.

Senast i förra veckan kom den senaste. EU vill förbjuda en rad smaktillsatser i det svenska snuset. Därmed kommer unionen i praktiken att eliminera Sveriges undantaget för försäljning av snus då tillsatserna finns i alla snussorter, och snuset försvinner.
Att förbjuda snus, som inte är någon hälsoprodukt, är en sak. Men att samtidigt inte förbjuda det som en enig forskarkår anser vara långt mycket värre, den torra tobaken i form av cigaretter, cigarrer och piptobak, är ett skott i den egna EU-foten.
Det är med beslut som detta som EU gång efter annan lyckas vända sitt eget folk emot sig. Och det i tider då det mer än någonsin tidigare behövs en europeisk enighet för att möta hot från andra marknader och från aktörer på finansmarknaden.

Drömmen för de flesta EU-vänner är att EU någon gång ska få samma känsla av sammanhållning i unionen som Amerikas förenta stater. Det är möjligt att det inte alls är möjligt att uppnå, men att ständigt fatta beslut som uppfattas som att Bryssel jävlas med vanligt folk tar oss inte närmare våra EU-kamrater. Tvärt om.
I den förra kommissionen hade Margot Wallström ansvar för att göra EU i allmänhet, och Lissabonfördraget i synnerhet, populärt i unionen. Förvisso gick fördraget igenom, men särdeles lyckat kan man ändå inte säga att Wallströms arbete var. Befolkningen i EU är fortfarande i stor utsträckning skeptisk till EU:s arbete. Och nu har ingen folkets kärlek som sitt huvudarbetsområde i kommissionen.

Unionen har en svår, men direkt avgörande uppgift framför sig. Om EU ska överleva och utvecklas framöver behövs en stark folklig förankring i alla länder, inte bara i de länder som får mest pengar. Och då håller det inte att unionen ägnar sig åt småfrågor likt snuset, där tjänstemän med för stor arbetsbelastning kommer med illa underbyggda lagförslag.
EU måste rannsaka sin egen verksamhet och bestämma sig för vad organisationen ska ägna sig åt. En större grad av överstatlighet kommer att krävas i vissa fall, i andra måste EU leva upp till sin egen utfästelse om att subsidiaritetsprincipen ska gälla.
Först när medborgarna känner att EU jobbar för dem kommer unionen att få känna folkets kärlek.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax