DELA

Ett självständigare Finland måste öppnas för världen

På lördag, den 6 december, firar Finlands självständighetsdag, i år traditionsenligt med presidentbal på slottet efter genomförd renovering.
Då kommer för ett ögonblick, några timmar, fokus att ligga på självständighetens högtidliga och krigstyngda historia.
Eftersom det är en av nationens samlande tv-upplevelser kommer tidningar och tv och nät att fyllas av bilder på välklädda damer, från de unga idrottarna som kunde klä sig i plastpåsar och ändå se snygga ut, till de mer medelålders för vilka klänningen är mer central än kroppen.

Vad betyder självständigheten i dag, i ett Europa på väg i federal riktning, i en globaliserad ekonomi, i en rörlig värld?
Historiskt kan man ju se hur Finlands födelse stammade ur nationalromantiken, ur motståndet mot det ryska förtrycket, ur viljan att på demokratisk väg styra sitt eget öde. Finlands historia, både genom frihets- eller inbördeskriget, genom mellankrigstiden och det land som överlevde andra världskriget som nation är på många sätt en framgångssaga, men vad är Finland i dag? Vad vill vi att det ska vara?
Finns det en finländsk särart som är något annat än ett skrålande om hockey-segrar, melankolin på bastubryggan och kontrollen över det egna territoriet?

Nationalstaten som konstruktion handlar ju om just kontroll. Den bygger på att man inom sitt territorium har ansvar och rättigheter som avgränsas mot resten av världen. De som är vi, är här, övriga är utanför. Denna i huvudsak protektionistiska modell har brutits upp på flera sätt, försiktigt och långsamt genom det nordiska samarbetet, mer drastiskt genom överföringen av makt till den europeiska nivån, och ibland skoninglöst genom de multinationella företagens ogenerade brist på lojalitet och lokalitet.
Att Åland alls finns är begränsning och ett intrång på den nationella suveräniteten.

Den nationella suveräniteten, självständigheten, har alltså naggats i kanten, både frivilligt och av marknadens obönhörliga expansion över gränserna. Nationella stödsystem har ersatts av europeiska dito, med andra prioriteringar. Greklands sak, och Spaniens sak har blivit vår, liksom också kommande frihandelsavtal som ytterligare kommer att öppna gränser, på gott och ont.

Det föreligger för stunden inget hot mot Finlands territorium. Även om Putin skramlar och far omkring så är Finland inte Ukraina, och den militära hotbilden är bara ett scenario i en beredskapsövning.
Det finns ekonomiska hot som i växande grad är sammanlänkade med den ekonomiska utvecklingen globalt, och där det nationella handlingsutrymmet är litet.
Finland är en stabil demokrati och en fungerande välfärdsstat, och om man ska mäta självständigheten i välstånd per individ så har nationsbygget lyckats.

Den stora utmaningen för framtiden, det är för Finland att släppa taget om det protektionistiska och isolationistiska, och i takt med att världen kommer hit, också gå ut i världen. Vad har det självständiga Finland att komma med, för att göra världen och därmed Finland bättre? Vad kan det självständiga Finland bidra med i Europa.
Hur lyfter vi blicken, från det introvert bakåtblickande, mot framtiden.

Kanske är den nya självständigheten att sänka skölden och låta världen komma till oss, lite friare och lite öppnare? Det vore något att vara stolt över.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax