DELA

Ett rikare liv med flera föreningar

Åland sitter rejält i klistret. Det ska man vara glad och tacksam för.
Detta handlar inte om problem, vanskötsel, dumma beslut eller ett allmänt missnöje med sakernas tillstånd. Tvärtom.
Det handlar om att klistret, det som håller vårt samhälle samman och får det att fungera så bra som det gör, är osedvanligt starkt, rikligt och segt.
I måndagens Nya Åland till exempel, kan man läsa om Dansens vänner, en förening med 250 medlemmar, stor aktivitet och stark sammanhållning. Människor i olika åldrar, olika yrkesgrupper och ekonomiska förhållanden förenas av sitt gemensamma intresse för dans – och som dom dansar!
Där finns glädje och energi för flera dagar framåt. En självklar bonus är nätverkandet, det som medlemmarna säkert inte ens tänker på som ett sådant. Åker man på konferenser i dag anges det till och med på programmet att tid anslås för networking, ett finare ord för något så simpelt som att bli bekant med folk.

När man networkar på konferenser går man runt och snabbpratar och lämnar sitt kort åt folk som verkar intressanta eller som man är intresserad av. Allt är mycket ytligt och mycket instrumentellt, men självklart viktigt för den som insett att kontakter är allt, vare sig man ska bli rik eller framgångsrik eller både och.
På Åland är det inte så många som networkar på det sättet. I stället är man med i en förening. Eller två. Eller tre. Man gymmar. Man sjunger. Man spelar fotboll. Man samlar frimärken. Man sorterar lump eller spelar teater eller lagar mat.
Alla dessa aktiviteter är mer eller mindre roliga och tillfredsställande, med den gemensamma nämnaren att man blir en del av sitt samhälle, att man utsträcker sina kontakter, att man lever i världen.

Ibland antyds det, särskilt vad gäller våra politiker eller för all del journalister, att sådana kontakter är suspekta, att man på något sätt borde stå fri och bortom det samhälle man fattar beslut om eller granskar. Det är naturligtvis befängt. Ju mer kontakter och relationer man har, desto bättre blir man på sitt jobb, i alla jobb. Sedan måste man ha integritet och omdöme nog att driva sin linje på ett sätt som tar hänsyn både till helheter och särintressen.
Handlar det om politiker testas trovärdigheten i val vart fjärde år, gäller det journalister betygsätts man varje dag.

Som integrationsprojekt borde det livaktiga och mångfaldiga åländska föreningslivet passa perfekt. Bättre än alla introduktioner i världen vore att anvisa varje inflyttad till Åland medlemskap i ett par valfria föreningar. Det är gemenskap, fritidssysselsättning samt språk- och demokratiskolning, allt i ett.
För ungdomar som vill fram i livet finns inget bättre sätt att skaffa sig kunskap än att göra en insats i en förenings styrelse, för sedan vet man i stort sett hur formaliserat beslutsfattande fungerar.

Hela konceptet med frivilligt, gemensamt arbete är något att värna om, i en tid där allt mer av våra liv styrs av kravet på framgång, belöning, pengar.
Och, för att återgå till Dansens vänner, det är ju helt enkelt bara roligt att umgås med folk man gillar som gillar samma sak som man själv. Oberoende av vad man i övrigt är.
Hurra för föreningsklistret!

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax