DELA
© Nya Åland

Ett olyckligt beslut att dra bort överklagande

Det var ett högst olyckligt beslut att dra tillbaka överklagandet till hovrätten i Sundman-målet. Må så vara att domstolarna är överbelastade, men rättssäkerheten får inte äventyras. Om det handlar om tidsbrist så måste den åtgärdas på annat sätt.
Det är bäst att säga det med en gång; det här har inte att göra med att den åtalade är/var politikern Danne Sundman (ob). Däremot är det inte oväsentligt – även om det borde vara det – att den åtalade är makthavare. Men resonemanget hade gått i exakt samma banor om det hade gällt exempelvis Katrin Sjögren (lib), Barbro Sundback (s), Britt Lundberg (c) eller Anders Wiklöf.

En kort rekapitulation: Sundman körde av vägen i en lånad bil, påstod själv att han hade kört tillåtna 50. Sakkunnigvittnena konstaterade att bilen hade flugit upp ur diket, alltså befunnit sig i luften. Med 50 kilometers hastighet hade den inte ens kommit upp ur diket. Alltså var farten hög.
Domaren och en majoritet av nämnden bestämde sig för att farten var 95 km/t. Åklagaren och en nämndeman trodde på 105 km eller mer.
95 eller 105 kilometer, vad spelar det för roll?
Däremellan går, enligt praxis, gränsen mellan äventyrande och grovt äventyrande av trafiksäkerheten. För Sundman hade det strängare straffet betytt 60 dagsböter istället för 40. Inte heller någon stor sak. Men för försäkringsbolaget är skillnaden 80.000 euro, värdet av bilen. Vid grovt äventyrande behöver bolaget inte betala. Ägaren hade fått kräva in pengarna direkt av Sundman. En väsentlig skillnad också för Sundman.

Åklagaren besvärade sig till hovrätten. Så gjorde också försäkringsbolaget. Och Sundman, kanske mest av kosmetiska skäl.
När så målet skall upp i hovrätten börjar en vikarierande åklagare titta på pappren ett par kvällar före och kommer till att hovrätten inte skulle döma annorlunda. Så hon drar bort överklagandet. Vilket innebär att inte heller försäkringsbolaget kan få sin ersättning prövad.
Den tjänstlediga ordinarie åklagaren är minst sagt förbluffad. Hovrättens ordförande är förbannad. Man hade ju lagt ner mycket arbete på målet. Försäkringsbolaget jublar inte heller.
För Sundman är det en lättnad, självfallet. Han slipper en ny rättegång mitt i en valrörelse. Och han slipper punga ut med pengarna för bilen.
Vad ger detta för eftersmak?

Den tjänstlediga åklagaren har redan sagt det; folk kommer att tro att makthavare behandlas mildare än vanligt folk.
Eller så börjar folk fråga sig vem eller vilka som har satt åklagaren under press för att få henne att återta ärendet.
Den sortens spekulationer är inte till nytta för någon. De skapar olust och ilska. Oskyldiga människor mår dåligt för att de förekommer i spekulationerna. De kan få för sig att folk misstror dem. Och det gynnar definitivt inte Sundman.
Varför ställa till med sånt, varför frångå ett fungerande rättssystem?

Åklagaren är väldigt förtegen om sina motiv till att dra bort ärendet. Att det skedde i sista stund, efter att alla kallelser och annat hade sänts ut, motiverar hon med att hon hann titta på ärendet först då.
Och efter denna snabbtitt i sista stund insåg hon att här har hovrätten inget att tillägga?
Även om, så borde hovrätten ha fått säga det själv. Det är därför domstolsväsendet ser ut som det gör, det ges möjlighet att överklaga. Den rätten skall man vara försiktig med att ta ifrån såväl medborgarna som staten. Det är en del av vår rättssäkerhet.
Vi kanske rentav hade fått en enig hovrätt bakom tingsrättens dom och då hade ingen längre behövt fundera på den saken. Nu kommer det att finnas människor som, utan bevis, hävdar att Sundman har kommit för lätt undan. Åklagaren har fråntagit honom rätten att bli prövad i högre instans.
Eller så hade domen blivit en annan. Strängare. Men det får vi inte veta.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax