DELA
© Nya Åland

Ett ojämlikt åldrande en stor kostnad för samhället

Om du vill bli riktigt gammal, och dessutom ha en bra ålderdom, så finns det några saker att tänka på. Egentligen är det bra om man börjar tänka på dem redan vid födseln, men ok.
1. Se till att du är rik. Rika människor lever längre. Det beror på att de har råd att äta bättre, tid att motionera, är mindre stressade över jobbet, och jobbar med mindre fysiskt tunga arbeten.
2. Se till att bli högt utbildad. Människor med högre utbildning har lättare att begripa läkares instruktioner, mera kunskap om frisk- och riskfaktorer, har lättare att ta sig fram och lättare att kräva sin rätt.
3. Se till att inte röka eller dricka omåttligt.
4. Bo i en relativt välmående region på landsbygden. Undvik förorter till stora städer.
5. Bli inte ensam.
6. Se till att ha ett jobb.

Bland annat detta går att läsa i en intervju med specialforskare Tiina Pensola vid Arbetshälsoinstitutet, i Nya Åland och övriga finlandssvenska tidningar i torsdagens utgåva. Då drog en undersökning igång om ojämnlikt åldrande. Gemensamt försöker tidningshusen, bland annat genom en enkät på nätet, beskriva hur den svensktalande befolkningen i Finland åldras, vad som göra att ganska stora skillnader uppstår, och förstås vad man kan göra åt dem.
Delta gärna i enkäten på Nya Ålands hemsida.

De åländska kommunerna står sig väl i de siffror som finns tillgängliga. Medianlivslängden under åren 2004-2014 är högst i Lumparland, med 84,5 år, och lägst i Jomala och Lemland med 78,5 år. Skärgårdskommunerna ligger genomgående högt. Den stora, stora skillnaden i siffrorna är den mellan män och kvinnor. Enligt statistiken blev kvinnor i Lumparland under åren 2004-2014 89 år gamla, medan männen dog vid 66. Motsvarande siffror för Brändö 84 och 83, och då lever Brändö-gubbarna längst i Svenskfinland. I Mariehamn blev kvinnorna 83 år och männen 79. I Geta blev kvinnorna 80 år och männen 78.
Mellan de delar av landet där man lever längst, Malax, och kortast, Vanda, skiljer det över tio år.

Ett jämlikt åldrande, som förstås är eftersträvansvärt av många orsaker, inte minst ekonomiska, är enligt Tiina Pensola möjligt först när alla har möjlighet att åldras friska, det vill säga när skillnaderna i livsförutsättningar inte är så stora.
En central del av detta är tillgång till hälso- och sjukvård, lika för alla. Så länge vården är bättre för dem som har pengar så kvarstår de gapande skillnaderna i livslängd, och framför allt år av friskt liv.

Man kunde kanske tro att utvecklingen i samhället skulle ha lett till att skillnaderna i livslängd minskat mellan rika och fattiga. Så är ännu inte fallet. Snarare har skillnaderna cementerats, även om dödsorsakerna förändrats.
Det är inte acceptabelt i ett land som är så välmående som Finland. Förvisso får man acceptera att alla inte har lika mycket av materiella ting, men inte att den minst bemedlade femtedelen av befolkningen faktiskt lever ett åtta (!) år kortare liv än den rikaste femtedelen.
Tänk vad man kunde spara om också de fattiga kunde förbli friska. Riskkapitalister, var håller ni hus?

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax