DELA
Foto: Wikimedia Commons

Ett oemotståndligt OS

Det är 16 dagar kvar till vinter-OS i Pyeongchang.

Årets vinterspel blir ett mästerskap med flera politiska förtecken, igen.
En av frågorna som har fått stort utrymme inför mästerskapet är om Ryssland ska få medverka eller inte. Över 1 000 ryska utövare har medverkat i en dopningshärva ledd av den ryska staten. Huvudpersonen är Grigorij Rodtjenkov, före detta chef för Rysslands anti-dopningslaboratorium inom RUSADA, som vittnar om det dopningsprogram han själv har lett. Hans vittnesmål ligger till grund för McLaren-rapporten, en omfattande undersökning som slår fast att det har förekommit statsledd dopning i Ryssland. Rodtjenkov säger att dopningsprogrammet sanktionerades av president Vladimir Putin. Ryssland däremot har försökt misskreditera Rodtjenkovs vittnesmål.

Enligt rapporten har ryska dopade utövare deltagit i sommar-OS 2012, friidrotts-VM 2013, vinter-OS 2014 och sim-VM 2015.

Det finns starka indicier, men inga egentliga bevis.

Efterspelet av McLaren-rapporten har blivit en rörig historia. Ryssland stängs av från OS men ryska idrottare får delta så länge de kan bevisa att de inte har dopat sig. De får då tävla under neutral flagg. Men som en av de ryska hockeyspelarna uttryckte sig inför kommande vinterspel behöver de inte flaggan på bröstet, de har flaggan i hjärtat. Beslutet har dock kritiserats. Många vill se strängare straff för det systematiska fusket.

Av de ryska utövare som stäntgs av har de flesta de facto inte fällts för dopning. Det enda som kan bevisas är att dopningsproverna de har lämnat har blivit manipulerade i efterhand. Vad originalproverna visar är oklart. Men i Rysslands fall har internationella olympiska kommittén IOK gjort bedömingen att misstanken räcker. Trots att Ryssland bestrider påståendena i McLaren-rapporten och har uttryckt stor frustration över IOK:s beslut var Putin tydlig med att Ryssland inte bojkottar OS. De som vill och får ska få tävla under den neutrala flaggan.

Den andra storpolitiska konflikten som OS blir en skådeplats för är det upptrappade läget mellan Nordkorea och västvärlden. Under hösten har Kim Jong-Un och Donald Trump trissat upp stämningen och hotet om ett kärnvapenkrig har känts mer verkligt än på mycket länge. Redan för ett år sedan rapporterade Svenska Yle att biljetterna till OS hade sålt dåligt, många var oroliga för utvecklingen i regionen. Nord- och Sydkorea, som fortfarande officiellt är i krig med varandra, kommer den 9 februari att marschera in tillsammans under samma flagga. De kommer också att ha ett gemensamt damlag i ishockeyturneringen.

Det är det största diplomatiska framsteget på länge. Att Nord- och Sydkorea har ett gemensamt lag i ett idrottsevenemang har inte hänt sedan pingis-VM och en ungdomsturnering i fotboll 1991.

De olympiska spelen är inte ett perfekt arrangemang. Liksom alla globala evenemang där det finns chans att hämta både pengar och prestige finns korruption och fusk. Men att delta i OS har fortfarande ett stort värde. Så stort värde att varken Kim Jong-Un eller Vladimir Putin vill stå utanför vinterspelen, trots det politiska världsläget.

Det visar på den enorma dragningskraft som ett OS har.

Och det visar i allra högsta grad att idrott och politik inte kan skiljas åt, hur mycket vissa idrottsorganisationer än vill hävda motsatsen.