DELA
© Nya Åland

Ett ödesval för FN

I sommar och höst ska FN välja ny generalsekreterare. Ett val som bestämmer om organisationen kan behålla sin position som världssamfund, eller om den faller.
Förenta Nationerna har aldrig varit utsatt för större press än det är nu. Flyktingkrisen, mängden konflikter i världen, spänningarna mellan säkerhetsrådets ständiga medlemmar och anklagelser om övergrepp från FN-soldater är alla saker som får världen att ifrågasätta världssamfundets funktion och form.

I sommar och höst ska en ny generalsekreterare väljas efter Ban Ki-moon som suttit sedan 2007.

Ett flertal kandidater har redan utkristalliserats, och fler lär komma till. En sak lär de dock ha gemensamt: en vilja att jobba hårt och genomdriva reformer.

FN är viktigt. Men dess viktighet har varierat genom åren. Det senaste decenniet har organisationen tidvis varit ifrågasatt, inte minst i USA har debatten rasat om huruvida man ska fortsätta att betala in pengar till FN.

I takt med att världen fått fler krishärdar, med kriget i Syrien som den mest akuta, har behovet av ett fungerande världssamfund växt. Det senaste året har dock FN lyckats ena ett annars splittrat säkerhetsråd i en rad resolutioner mot parterna i Syrien, liksom mot Nordkorea.

Men det räcker inte. En värld i brand och med miljoner människor på flykt kräver ett FN som både har muskler och inflytande nog att leda arbetet med att släcka och ta till vara.

När Förenta Nationerna står inför att välja sin nionde generalsekreterare kan vi bara stilla be om att det inte blir ett politiskt spel, en dragkamp mellan de stora ländernas särintressen. För en kandidat som väljs på det sättet brukar vara en grå kandidat, en som inte vågar eller kan göra speciellt mycket.

För världen behöver en ledare som med medkänsla och känsla kan leda både debatten kring och arbetet med varför världen ser ut som den gör.

Men FN behöver också en ledare som kan se till att FN faktiskt gör saker, och inte att de verkligt svåra resolutionerna fastnar i veton i säkerhetsrådet när de ständiga medlemmarna (USA, Storbritannien, Frankrike, Kina och Ryssland) blockerar varandra och gör världssamfundet verkningslöst.

En annan aspekt på valet av generalsekreterare är att det vore på tiden att den 71-åriga organisationen får en kvinna som högsta chef. Det skulle sända en oerhört tydlig signal om jämställdhet till de allt för många länder som gör skillnad på könen.

Den signalen skulle också vara bra internt i FN. Förra månadens rapporter om att franska FN-soldater sexuellt förgripit sig på kvinnor under uppdrag i Centralafrikanska republiken var dessvärre bara en händelse av flera. Om de som tjänstgör i FN:s färger inte klarar av att vara bättre än de som terroriserar befolkningen som FN ska skydda, faller tilltron till hela FN-tanken. Här har den nya generalsekreteraren en svår uppgift.

I många avseenden är valet av generalsekreterare ett ödesval för FN. Om den nya generalsekreteraren blir en maktlös, ambitionslös och betydelselös generalsekreterare kommer allt fler att ifrågasätta organisationens existensberättigande. Om den nya FN-chefen däremot är handlingskraftig kan FN växa ut till att bli den samlande kraft världen så väl behöver i oroliga tider.