DELA
© Nya Åland

Ett maktpar med ambitioner styr nu Ålands framtid

Äntligen är han outad, som man säger på nysvenska. Harry Jansson har äntligen bekänt den politiska färg han länge förnekade att han hade.
Det var ingen dålig valupptakt tidigare chefredaktören, nuvarande kommundirektören Harry Jansson fick. En helsida intervju i Gamlan, toppositionen på tidningens nya och irriterande snygga valsajt, och dessutom heltäckande distribution med Ålands framtids annonsbilaga. Snyggt jobbat, får man säga.
Att Harry Jansson nu väljer att kandidera för Ålands framtid är inte oväntat. Det förutspåddes redan för fyra-fem år sedan när Jansson slutade som chefredaktör för tidningen Åland och det har liksom legat i luften.
Därmed är den dynamiska duon Anders Eriksson/Harry Jansson komplett och offentlig, precis som det ska vara. Bägge är erkänt skickliga debattörer och politiker (Harry Jansson har alltid varit mer politiker än chefredaktör eller tjänsteman) och drivs av en närapå religiös övertygelse att Åland måste bli självständigt.

Förutom den övertygelsen och drivkraften har Eriksson och Jansson inte mycket politik att komma med som skiljer sig från den åländska center de bägge stammar från.
Det är mittenpolitik med en liten populistisk twist, som det anstår skickliga propagandamakare.

Hur går det då för Ålands framtid? Blir det som Jansson förutspår en fördubbling av mandaten? Vill ålänningarna ha självständighet?
Tveksamt. Ser man på valresultatet i det förra valet fick Anders Eriksson överväldigande mest röster, och resten var mest utfyllnad. Även om partiet efter det haft tid, och utnyttjat den väl, till att befästa sig som ett seriöst alternativ, är det fortfarande en viss brist på riktigt tunga kandidater i laguppställningen.

Det finns en stor grupp ålänningar som känner stark misstro mot Finland och allt statsmakten står för. Det finns också en helt legitim oro bland många för att en förändring i språkbalansen ska rubba det svenska språkets starka ställning på Åland. Den misstron och den oron kan Ålands framtid spela på, men inte hur länge som helst.
Det finns andra partier som kommer att satsa på samma frågor. Det är till exempel inte osannolikt att Åländsk center ju närmare valet kommer höjer språkprofilen och tuffar till budskapet gentemot riket, just för att möta Ålands framtid på egen planhalva.

Det största problemet för Ålands framtid, det som partiet måste få folk att förstå är varför Åland behöver bli självständigt. I en så osannolikt blomstrande högkonjunktur, med en sådan expansion av inte finskan utan engelskan, med Tarja Halonen som väldigt Ålandsvänlig president är det svårt att måla upp en hotbild som är tillräckligt effektiv för att mobilisera massorna.
Missnöjesröstarna får man kanske med sig, men de är en otrogen skara som lika snabbt kan bli missnöjda med Ålands framtid som med alla andra partier.

Alla övriga ska övertygas om att fördelarna med självständighet är större än nackdelarna, att den påstådda rörelsefriheten för ett självständigt Åland fullt ut kompenserar den förlorade tryggheten att höra till en större helhet. Väljarna ska övertygas om att slutmålet faktiskt finns inom räckhåll.
Om icke så är Ålands framtid bara ett utopistiskt parti som bygger sitt väljarunderstöd på en framtida frälsning som i den verkliga världen ligger bortom molnen.
Kanske Harry Jansson är karl nog att förklara, kanske inte. Munlädret har han ju. Och räkna med att ambitionerna är stora.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax