Ett livskraftigt Åland i det långa perspektivet
Ok. Det var spännande för alla politiknördar i landskapet att fundera på vad det betyder att Moderaterna inkorporerar Obunden samling. Det är något att bita i att fundera på vem som blir Centerns nästa partiordförande. Budgeten, som offentliggörs på torsdag, ger stoff till alla möjliga diskussioner.
Men om vi släpper taget om dagspolitiken, och seglar lite uppåt med vinden, glider med en imaginär propeller på ryggen över öarna och sunden, vad ser vi då? Om vi betraktar Åland som en organisk helhet, en kropp vars yttersta lemmar är skärgårdskommunerna, och vars bultande hjärta är (jo, det är det) Mariehamn.
Vad ser vi?
Vi ser att fingrarna och tårna börjar vitna på de delar av oss som ligger ytterst. Vi ser att problemet inte är artärerna och venerna ut i skärgården, utan att så lite blod rinner i dem. Vi ser hur kraften att leva det liv som man tidigare levt ute på öarna, självförsörjande, mångsysslande och nära naturen, ersätts och trängs undan av andra saker och andra drömmar.
Lyfter vi blicken ytterligare, och tänker oss Åland som en del av Östersjöregionen, ser vi en gradvis förskjutning av tyngdpunkten i trafiken och i ekonomierna , obönhörligt söderut. Hela Åland, tidigare navet i trafiken mellan Finland och Sverige, blir allt mer periferi, då centrum i politik och ekonomi flyttar till Bryssel, till de nya baltiska ekonomierna, Polen och Tyskland.
Vi ser att Ålands hjärta fortfarande pumpar starkt, men att det ska försörja allt flera regioner i ytterkanterna, och att den förändringen inte har påverkats alls av något som man gjort på den politiska nivån under de senaste 20 åren.
Vi ser att det samhälle som vuxit fram är småskaligt, ekonomiskt starkt men fortfarande inte anpassat sig till globaliseringens obönhörliga förändringstryck. Vi ser människor som fortfarande vill att Åland ska se ut som drömmen om ett idylliserat 50-tal.
Det är gulligt, men det är inte livskraftigt på lång sikt.
Vi står inför ett vägval. Vi kan göra samma val som drottning Galadriel i Sagan om Ringen , att sakta glida in i förgängelsen, men förbli sig själv, oförändrad. Åland, som Åland är i dag kommer att föra en långsamt tynande tillvaro där den tystnad som nu sprider sig i skärgården kommer att landstiga på fasta Åland och så småningom göra Åland till en semesterö för turister, bortaålänningar och nostalgiker. Det blir ett Åland som inte dör bort, men som kliver av utvecklings- och tillväxthetsen och accepterar ett öde som mött många andra ösamhällen.
Alternativet är radikal förändring. Det är att acceptera vissa saker, som till exempel att de åländska skärgårdskommunerna inte kommer att växa och frodas som förut, inte ens om vi satsar miljarder på kortruttstrafik. Det är att tänka att man kanske ska använda pengarna där de fortfarande kan göra nytta.
Det är att snabba på och göra möjligt för kommuner att gå samman innan de faller samman, vilket börjar bli akut för Kökar och Sottunga.
Det är att se helheten och välja det som skjuter ut oss i farleden igen. Om det är där vi vill vara.
