DELA

Ett framgångsrikt fredsprojekt – trots bristerna

Det är lätt att tappa tilltron till överstatliga institutioner med tanke på de senaste årens utveckling inom unionen.

Men som helhet har EU varit ett framgångsrikt fredsprojekt.
Europadagen firas id ag den 9 maj till minne av Robert Schumans deklaration år 1950. Deklarationen anses ligga till grund för kol- och stålunionen, den sammanslutning som ledde till europeiskt välståndsbyggande och fredsbevarande och som sedermera blev den europeiska unionen.

Som ett snart sjuttioårigt fredsprojekt har den europeiska gemenskapen stärkts och utvidgats efter världskrigen. EU har utvecklats för att möta en allt mer globaliserad tillvaro där ensam inte är stark utan där större sammanslutningar talar med en starkare röst i förhållande till omvärlden.

Européerna har delvis byggt sitt välstånd på gemenskapen.

Men EU genomgår en kris. Pendeln har delvis svängt från 90- och 00-talets starka tilltro till globalisering, gemenskap och öppna gränser (åtminstone internt mellan EU-länderna). Den senaste stora politiska rörelsen har i stället handlat om protektionism och nationalism inom vissa länder.

Viktor Orbàn i Ungern, partiet Lag och rättvisa i Polen, Erdogans övergrepp i Turkiet och EU:s tystnad gentemot dessa, flyktingkrisen och brexit är bara några exempel på hur bilden av EU har förändrats för de som tror på ett sammanhållet Europa som verkar för det goda, och vars mål är att minska risken för väpnade konflikter i stället för att öka dem.

Enligt 2017 års Eurobarometer, där 1 000 personer djupintervjuas i varje EU-land, är medborgarnas största orosmoment migrationen och terrorism. Det är en svår utmaning för unionens medlemsländer. Det kan också ge en antydan om varför de protektionistiska krafterna stärks. I de svåra frågorna får ofta de enkla svaren dragningskraft.

Men det är sannolikt att pendeln svänger igen.

Under tisdagens seminarium om EU:s säkerhetspolitiska modell i Alandica gjorde den svenska EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner en intressant reflektion. Under slutet av 70- och under 80-talet när han växte upp var kriget det han var mest rädd för. Det är en känsla som de äldre generationerna säkert kan känna igen sig i. Men under 90-talet när Fjellners lillebror växte upp var broderns största orosmoment Gollum, en av sagokaraktärerna i Sagan om Ringen.

Bara under EU:s senaste 30 år har det funnits mer och mindre turbulenta perioder vilket också speglas i vad människor oroar sig över. För de som växte upp under 80-, 90-, och 00-talet har oron för krig eller väpnade konflikter knappast varit så frånvarande som för någon annan generation i historien, i alla fall på våra breddgrader.

I dag har kriget och Gollum, tyvärr, bytts ut mot rädslan för terrorism.

Men i Fjellners resonemang har det funnits åtminstone en generation där sagofigurer, i stället för krig och terror, har varit den främsta orsaken till oro bland unga européer.

Bara det är ett gott betyg för det europeiska samarbetet.

Även om EU har många brister och det finns en hel del att kritisera, speciellt EU:s agerande mot omvärlden, så finns kärnviljan att sammankoppla länder kvar. Ett ökat samarbete ger trots allt en stabil grund att stå på i att hantera konflikter med andra medel än militära.

I de frågor som EU-medlemsskapet ställer till det för Åland, som vårfågeljakt eller jordbruksstöd, så har gemenskapens inverkan på vår säkerhet mångfalt kompenserat för krånglet. Det är viktigt att komma ihåg.