DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Ersätt rullbandet med löpbandet

Fina festtal om att personalen är företagens viktigaste resurs måste synas i praktiken.
Mer arbete för samma lön. Det innebär konkurrenskraftsavtalet anno 2017 för många ålänningar. De som arbetar inom den offentliga sektorn får dessutom en 30 procent mindre semesterersättning. I gengäld lovade regeringen Sipilä skattesänkningar.

Tanken med konkurrenskraftsavtalet är att förbättra Finlands konkurrenskraft genom att sänka företagens kostnader. Med lägre löner sjunker produktionskostnaderna och finländska företag kan kränga varor billigare på den internationella marknaden.

Den här synen fungerar fortfarande inom den traditionella industrin där produktionen och i förlängningen tillväxten hänger ihop med hur mycket det löpandet bandet rullar. Men den traditionella industrin är endast en del av ekonomin i en välfärdsstat. Inom till exempel vården eller de kreativa branscherna spelar en sex minuter längre arbetsdag inte samma roll.

Det åländska konkurrenskraftsavtalet hade en möjlighet att skilja sig från rikets. Men efter månader av diskussion valde man att gå inför motsvarande lösningar. Landskapsregeringen tackade och tog emot eftersom riksmodellen innebar en besparing som hjälper den att minska på det ekonomiska underskottet som man lovat att minska.

Trots att avtalet är rykande färskt känns det inte speciellt modernt. I en europeisk jämförelse har finländarna fortfarande väldigt korta arbetsdagar.

Men arbetsdagens längd är bara en parameter som blivit mindre relevant. Att jobba länge och mer är inte längre synonymt med ökad tillväxt. Dessutom är utbrändhet redan ett stort problem på den finländska arbetsmarknaden.

I dag visar Arbetshälsoinstitutets forskning att en fjärdedel av finländarna upplever sig stressade på jobbet. Värst verkar det vara för lärare, närvårdare och socialarbetare, enligt institutets färska forskning som publicerades i veckan. Över 50 procent av klasslärarna ansåg, enligt undersökningen, att deras arbetsmängd passerat smärtgränsen.

Hur respektive arbetsplats ska verkställa avtalet är upp till arbetsgivarna och förmännen på Åland.

Enligt arbetsgivarorganisationen Kommunarbetsgivarna i riket får arbetstid endas användas till arbete. Gör man lokala lösningar är det orättvist, anser organisationen, och att motionera gör man inte på arbetstid.

Det är en trångsynt sätt att se på arbete. I dag flyter arbetstid och fritid ihop allt mer. Det har aldrig varit lättare att arbeta på distans och ändå vara bokstavligen inkopplad i allt som händer. Varför skulle inte fritiden för en kort stund vara en del av arbetstiden? Dessutom skulle en halvtimme motion i veckan på arbetsgivarens bekostnad säkert motivera många att röra på sig vilket i förlängningen kan ge arbetstagare med högre motivation och mera ork.

Som tur är har man inte varit lika konservativa inom det privata näringslivet på Åland. Till exempel har Optinova satsat på en extra utbildningsdag för personalen. Andra företag låter sina anställa motionera på arbetstid. Det är att satsa på personalen inte bara i festtalen utan också i praktiken. Fler företag och myndigheter borde fundera i samma kreativa banor.

Ta till exempel Ålands hälso- och sjukvård, en av de största arbetsgivarna inom landskapet. ÅHS har redan i dag en högre sjukfrånvaro än i genomsnitt samtidigt som sparbetinget på ÅHS är stort.