Ensamhet – ett växande problem för folkhälsan
Ensamhet är en växande folksjukdom och en stor riskfaktor för att dö i förtid. Samtidigt är singelhusållen den vanligaste hushållstypen på Åland, och en av tio äldre ålänningar uppger att de lider av ensamhet.
Nu måste våra beslutsfattare prioritera frågan högre.
En undersökning som Socialstyrelsen i Sverige förra året lät göra bland äldre som omfattas av äldreomsorgen visade att en majoritet av de svarande, 58 procent, besvärades av ensamhet. Två åländska undersökningar visar att en av tio äldre ålänningar lider av ensamhet eller depressionssymptom. Båda undersökningarna visar dessutom att de här känslorna ökar med åldern.
Sverige toppar den internationella statistiken över enpersonshushållen, men enligt en Åsubrapport från i somras är det i dag den vanligaste typen av hushåll också på Åland. Bland dem är äldre kvinnor i övervägande majoritet.
Färsk forskning visar att ensamhet är ett betydande problem för både den fysiska och för den psykiska hälsan. Ofrivillig ensamhet är förenad med nedstämdhet, ångest och depression. Ensamheten bidrar också till en förhöjd stress. Människan är en social varelse och det biologiska varningssystemet talar om för oss att vi bör söka upp ”vår flock”.
Den kroniska, långvariga stressen kan höja blodtrycket och bidra till inflammationer i kroppen, tillstånd som i sin tur ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens. I en studie som publicerats i tidskriften PLoS Medicine jämförde några amerikanska forskare hälsorisker och kunde konstatera att ensamhet var en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och en större risk än övervikt och stillasittande livsstil.
Socialstyrelsens undersökning visade, förutom den utbredda känslan av ensamhet, också att samma grupp som led av ensamhet kände sig tröttare, sjukare och åt mer mediciner än de äldre som inte kände sig ensamma. Det högre vårdbehovet som ensamheten medför gör den alltså inte bara till ett hälsoproblem, utan den är även kostsam för samhället och långsiktigt en utmaning för samhällsekonomin.
Ensamhet får inte bagatelliseras, utan är en fråga som måste ligga högt på dagordningen för våra beslutsfattare.
Förutom ensamheten är mörkret den här årstiden en bidragande faktor till nedstämdhet bland nordbor. I dagens arbetsklimat och livsstil förväntas vi ha en jämn prestation året runt, men före det konstgjorda ljusets intåg var människan tvungen att dra ner på tempot och aktiviteterna under den mörkare tiden på året. Oförändrade prestationskrav trots kortare dagar har visat sig orsaka depressioner och nedstämdhet.
Lösningen på både vinterdeppen och ensamheten verkar invånarna i Tromsö i Nordnorge ha hittat. Deras attityd är att varva ner och sänka kraven, vilket i studier har visat sig vara viktiga faktorer för hälsan. När de drar ner på arbetstakten vistas de i stället mer utomhus och umgås mer med andra människor.
Långledigheterna kring jul- och nyårshelgerna ger oss alla ett utmärkt tillfälle att ta tillvara den mörkare årstidens bästa sidor. Skruva ner på kraven, umgås med varandra och bjuda hem någon som kanske känner sig ensam.
Men framför allt måste våra politiker börja ta frågan om ensamheten som folkhälsoproblem på allvar. Skapa bättre förutsättningar för äldre att träffas, ge tillräckliga personalresurser på äldreboendena, prioritera uppsökande verksamhet bland unga hemmasittare och värna om att nyinflyttade integreras och kan känna tillhörighet.
