DELA
© Nya Åland

En vitbok som vill skydda finskan på Åland?

En vitbok är en officiell utgåva av utrikespolitiska dokument
eller en officiell redogörelse för politisk händelse. Och nu
finns en vitbok för utveckling av Ålands självbestämmande.
Det är kanske onödigt att haka upp sig på titeln. Hur många finns det som verkligen vet, i likhet med Svenska Akademins ordlista, vad vitbok står för.
Det räcker med att konstatera att den publikation som Ålands framtid har gett ut inte är ett officiellt dokument. Den är inte heller ett politiskt dokument, åtminstone vill Ålands framtid antagligen helst se den som ett vetenskapligt sådant.
Efter det kan man sälla sig till kören av röster, som tycker det är strongt av Åf att orka ge ut den här sortens publikationer. Det kanske inte är så många som i slutändan orkar läsa boken – det här är inte populärvetenskap, även om det kunde vara betydligt värre än det är – men texterna finns där, de är allvarligt menade, de har inte skrivits för att slicka någon särskild politisk inriktning (så måste det vara med vetenskapliga texter) och de är av ett slag som går att läsa också om 10 eller 20 år.

Det Ålands framtid har påverkat är valet av ämnen. Frågan är om slutresultatet är till belåtenhet, sett ur självständighetsperspektivet. Man måste ju utgå ifrån att ett parti inte beställer vetenskapliga publikationer av det här slaget om man inte kan hoppas på att slutresultatet åtminstone till någon del sammanfaller med det partiet vill eller hoppas få höra.
Men det är bra också att känna till sådant som inte stöder de egna strävandena.
Det är just nu aktuellt med språkpolitiska program och då passar det bra att lyfta fram det som professorn i internationell rätt vid Innsbrucks universitet Peter Hilpold skriver.
”I ett självständigt Åland skulle mycket uppmärksamhet behöva ges åt finska språkets ställning. Det är också uppenbart att gällande språkbestämmelser på Åland skulle ändras. Medan den nuvarande viktigaste uppmärksamheten koncentreras på att skydda svenska språket skulle framöver skyddet av finska språket hamna i centrum för intresset.”
I den lokala åländska debatten har just det här argumentet tidigare avfärdats som oviktigt. Men det kan man göra bara om man utgår från att Åland inte undertecknar konventioner och stadgor som gäller i andra civiliserade länder.

Professor Ove Bring tar upp den pågående behandlingen i lagtinget – kanske just nu vilande behandlingen – av EUs nya grundstadga.
Om Åland säger nej till stadgan så hamnar Helsingfors i en besvärlig sits i förhållande till Bryssel, konstaterar han. Finland skulle i något läge tvingas förhandla med Bryssel om Ålands framtida ställning inom unionen. Ålands ställning som internationellt subjekt skulle stärkas, men samtidigt skulle det råda ovisshet om den konstitutionella framtiden.
Om Åland säger nej till fördraget så vore det enligt Bring logiskt att Åland lämnar EU. I ett sådant läge har både Finland och Åland behov av förhandlingar med EU och Bring ser framför sig att man kunde göra som när Danmark och Färöarna tillsammans förhandlade fram ett avtal för Färöarna.
Den omförhandling av Ålands EU-medlemskap som centern har föreslagit är litet samma slag. Men där förhandlar man först och går ur när man vet vad man har att leva på. Att gå ut först och börja förhandla sen låter onekligen mer äventyrligt. Men just nu verkar det vara lagtingets linje, om man följer Brings logik, vill säga. Man skjuter fram svaret så länge att det i praktiken blir ett nej.
Eller väntar man till efter valet i höst och säger ja efter det? Så skedde för fyra år sedan, när kampen stod om vem som skall betala böterna ifall Åland bryter mot EUs direktiv.

Den icke officiella vitboken är ett intressant dokument, som klart stärker uppfattningen att det inte är lätt att vara liten, inte om man vill gå sina egna vägar och kräver att andra skall ställa upp på särlösningar. Det kanske var lättare för 80 år sedan. I dag är världen så sammanflätad med sig själv så alla är beroende av alla oberoende hur självständig man är på pappret.