DELA
© Nya Åland

En värld med flera värdesystem

Det finns många intressanta sätt att se på världen.
Ett av de mer fascinerande är World Values Survey, ett pågående samhällsvetenskapligt forskningsprojekt, lett av forskaren Ronald Inglehart.
I det kanske mest fascinerande och tankeväckande resultatet av projektet produceras en karta med ett antal variabler kondenserades till två dimensioner av kulturella värderingar (traditionella mot sekulärt-rationella samt överlevnadsvärderingar mot självuttryckande värderingar). Genom dem har världens länder kartläggas till specifika kulturella regioner. World Values Survey hävdar att de två dimensionerna förklarar mer än 70 % av skillnaderna i mellanstatliga värderingar.

Tillit och demokrati är värderingar som överskrider de flesta kulturgränser. Data från World Values Survey har även visat att jämställdheten mellan könen är en av de viktigaste skillnaderna mellan västvärlden och andra kulturer.
Man har har också kartlagt upplevd lycka, och kunnat visa att det inte nödvändigtvis korrelerar med ekonomisk framgång. Människor i mycket fattiga länder kan uppleva att de är lyckliga, om andra faktorer som trygghet och möjlighet att påverka uppfylls.

I Ingleharts karta ligger både lösningar och problem. Kartan visar tydligt hur våra värderingar skapas av både ideologiska system (där religionen är en av de viktigaste) och ekonomiska realiteter. I den kulturella sfär dit vi hör, det protestantiska Europa, är vi extremt sekulärt rationella i jämförelse med hela resten av världen, det vill säga religionen spelar väldigt liten roll och vetenskapen väldigt stor, samtidigt som vi betonar individuella friheter (som vi har råd med) på bekostnad av kollektivistiska värderingar.

Det är inte svårt att vara stolt över vårt samhälle, som i en individualistisk och sekulär anda byggt upp världens kanske starkaste välfärdsstater, där ansvar för andra människor inte tas för att de hör till en viss familj, en viss etnisk grupp eller religion, utan för att de är medborgare. Men betyder det att det inte finns andra möjliga sätt?

De länder och kulturer som på Ingleharts karta ligger längst bort från oss är afrikanska och asiatiska länder där både individualism och sekularism oftare ses som negativa och obegripliga.
Betyder detta att rasisterna och de främlingsfientliga har rätt, att det är ett dödfött projekt att försöka föra samman människor som kommer från så olika utgångspunkter?
Både ja och nej.

Ja, om vi utgår från att det system och de värderingar som är i majoritet i vårt samhälle är de enda rätta, och om vi utgår från att det är av ondska, dumhet eller brist på utveckling andra människor tänker på andra sätt.
Ja, om vi anser att olikheter är detsamma som omöjligheter.
Ja, om vi menar att människor som inte tycker som vi ska vi strunta i, även om de befinner sig i den yttersta nöd.
Ja, om vi utgår från att människor som ser på samhällsordningen genom en (annan) religiös övertygelse per definition har fel?

Nej, å andra sidan, om vi faktiskt håller fast vid den individuella friheten att tro och tycka vad man vill.
Nej, om vi ser att världen på alla sätt, mänskligt, geografiskt, socialt och ekonomiskt hänger ihop, och att just det bara är ett faktum att leva med och göra det bästa av.

En bättre förståelse av skillnaderna är ett verktyg, inte ett argument.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax