En tvåstegskompromiss
Landskapsregeringen har kompromissat fram en ny kommunkarta.
Nu är det dags för kommunerna att greppa taktpinnen.
Det var en trött men lättad landskapsregering som lade fram en ny kommunkarta. I det första skedet bildas fem nya kommuner. I ett senare skede, oklart när, ska fem kommuner bli tre då skärgården blir en kommun, Mariehamn, Jomala, Lemland och Lumparland blir en, och övriga en.
Vägen hit har varit lång, förslagen många, kompromisserna nödvändiga och marschtakten snabb.
Den femkommunsmodell som nu ligger på bordet påminner om konsultbyrån PwC Sveriges förstahandsalternativ med fyra kommuner. Men till skillnad från PwC:s fyrakommunsalternativ har det nya förslaget inte lika stark centraliseringsanda.
Landskapsregeringen vill bilda tre nya, starka kommuncentra i Godby i Finström, i Prästgården i Jomala och i Mariehamn.
I tvåstegsraketens andra skede kan Degerby på Föglö också bli en ny centralort om skärgårdstrafikens pusselbitar faller på plats som den nuvarande landskapsregeringen tänkt sig. Skärgårdens önskemål om att få vara en egen enhet har beaktats.
I det andra skedet, med endast tre kommuner, är centraliseringen betydligt starkare eftersom visionen är att de faståländska jättarna Mariehamn och Jomala ska slås samman.
Konsultbyrån PwC Sveriges rapport var tydlig på det ekonomiska planet. Ju färre kommuner, desto hållbarare ur ett ekonomiskt perspektiv. Men den lösning som nu läggs fram är inte den ekonomiskt mest lönsamma.
Mesigt kan man tycka. Men det visar att ekonomin inte är allt, närheten till servicen har prioriterats.
Mariehamn påverkas minst av förslaget. Den enda skillnaden är att Järsö och Nåtö kan komma att ingå kommunen om Järsöborna och Nåtöborna så vill. Det ger Mariehamn efterlängtad mark.
Den politiska styrkan att slå samman Mariehamn och Jomala hade landskapsregeringen inte.
Partierna har också tvingats kompromissa. Liberalerna, som var piggast på färre kommuner, har fått nöja sig med fem. Partiet lyckades ändå klämma in en skrivning om ett andra skede.
Hur det andra skedet ska tolkas är ändå oklart.
Socialdemokraternas tvingades kompromissa om lagen om kommunernas socialtjänst som nu skjuts upp.
Hela landskapsregeringen har fått mycket kritik för sin sin reformiver. Det är inte bara kommunstrukturen som ska göras om utan också landskapsandelssystemet och lagen om kommunernas socialtjänst, KST.
Reformerna har varit i otakt eftersom KST, som till stor utsträckning baserar sig på den nuvarande kommunstrukturen, är svår att slå fast när man inte känner till den nya kommunstrukturen. Ingen har heller, av förståeliga skäl, velat planera KST-områden som inte följer den nya kommungränserna.
Att landskapsregeringen nu väljer att skjuta upp KST-processen med ett och halvt år är rätt ur kommunernas perspektiv. Men trycket på en gemensam socialtjänst är stort. Det visar inte minst insändare som undertecknats av väldigt många experter.
Ur ålänningarnas perspektiv är det därför en förlust. Men facit på hand kan man fråga sig om arbetet inom den sociala sektorn inte hade varit större i dag på till exempel norra Åland om regeringen Gunell inte hade kommit till en urvattnad kompromiss som satte stopp för lokala samarbeten.
Oppositionspartiet Centern har i ett tidigare skede hotat med att riva upp den nya kommunstrukturen om partiet vinner lagtingsvalet 2019. Med den snabba marschtakt landskapsregeringen nu har kommer de hinna stifta en lag om ny kommunstruktur. Det kommer vara ett gigantiskt lagstiftningspaket som man inte river upp lättvindigt.
Kommer Centern fortsätta stå emot eller har partiet, som gör anspråk på att bli nästa vals vinnare, någon vilja att kompromissa?
När förslaget ligger på bordet reses också frågan om de kommuner som hittills ställt sig på bakhasorna har råd att fortsätta kämpa emot. Lagen om en ny kommunkarta kommer.
Landskapsregeringen har också en rejäl pengapott för de kommuner vill gå samman. Signalen är tydlig. Antingen är du med, eller så gråter du och är med. Kommer du med nu kan du få en rejäl ekonomisk belöning.
