En tårta som symbol för en samhällsmoral på fall
Främlingsfientliga Sverigedemokraternas partiledare fick en tårta i ansiktet av en meningsmotståndare. Ett tecken på en mörk framtid för demokratin.
”Det var utmärkt att rasistledaren fick en tårta i ansiktet häromdagen. /./ Men även de andra politikerna skulle nog behöva konfronteras med diverse bakverk.”
Citatet är hämtat ur gårdagens Aftonbladet och signerat ”Konditorn”. Personen i fråga skriver förstås om incidenten (eller överfallet om man så vill) på Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson i förra veckan då en kvinna vid en boksignering trängde sig fram och kastade en tårta i partiledarens ansikte.
I media har en enig ”offentlig” kår i Sverige fördömt händelsen, men på sociala medier finns en tydlig förståelse för attacken från en stor grupp människor. Det är lika skrämmande som den politik som Åkesson står för.
Hot och våld mot folkvalda har blivit allt vanligare. Så vanligt att många avstår från att kandidera i val. Det är förmodligen det enskilt största hotet mot demokratin som vi känner den.
Vi har sett presidenter och statsministrar bli skjutna, vi har sett ”tårtningar” och örfilar. Inte ens Fredens Öar är fredade. I somras rapporterade vi om hoten mot ministrarna i landskapsregeringen. Ingen är fredad längre.
Det är ett tecken så gott som något på en samhällsmoral i förfall.
För varför har det blivit så här? Frågar man de som hotar eller utövar våld beror det på att politikerna inte har kontakt med folket, att de inte är tillräckligt smarta, att de är onda människor som ligger hemma om nätterna och drömmer, brett leendes, om hur de ska jävlas med folket dagen därpå.
Det är förstås skitsnack.
Det finns de som inget hellre vill än att göra en karriär politiskt, här precis som på andra ställen. Men är det fel? Är det fel att vilja ta ansvar, att bygga framtidens samhälle utifrån en övertygelse om att man kan göra något bättre än de som i dag har makten?
Att du och jag sedan inte alltid håller med Löfvénar, Bildtar, Gunellar eller Niinistöar hör liksom till demokratin. Den bygger på att motsatta viljor ska stötas mot varandra för att den bästa ska mejslas fram.
Demokratin bygger också på att man måste acceptera att man förlorar ibland. Att man inte alltid får som man vill. Att de med andra idéer vinner fler till sin sida och får genomföra dessa.
Men det bästa med demokrati är att man ändå får en andra, tredje och fjärde chans att övertyga väljarna om att det trots allt är dina idéer som är rätt.
Om det inte kommer ondska emellan, vill säga. För när hoten och våldet växer är det färre som vågar ställa sig framför oss alla, berätta vad de vill göra och säga ”lita på mig och mina idéer, jag ber om din röst”.
Ett av de mest slitna, men likafullt viktigaste, citaten i historien är Voltaires ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”. Det innebär att även om vi hatar vad Jimmie Åkessons sverigedemokrater står för ska de ha rätt att proklamera sin xenofobiska politik. Vi bemöter deras argument med våra. Sedan avgör väljarna vem som ska styra.
Citatet innebär också att Veronica Thörnroos, som valts till Ålands högsta beslutande organ, har väljarnas mandat att göra om skärgårdstrafiken utan att behöva leva med pressen att råka ut för otrevligheter på grund av det.
Samhällsmoralen är om inte utrotningshotad – det är trots allt en klar minoritet som tar till våld och hot – så på väg nedåt. Här har vi alla en skyldighet att gripa in. Politik är det viktigaste som finns, eftersom det styr allas våra liv. Om vi inte står upp för mångkulturen inom politiken, och om vi inte accepterar att vi inte alltid vinner alla slag, är den snart död.
Då återstår bara odemokratin.
