DELA

En stark ritual att tämja framtiden med

Ett samhälle är en väv av berättelser som går in i varann och ut ur varann och hakar fast i varann.
För att ett samhälle ska hålla ihop, stort eller litet, krävs gemensamma berättelser som stärker och ger mening åt de små, åt plats, tid och ordning. De stora berättelserna är ständigt valbara och föränderliga, vi har ju trots allt så mycket att välja bland. Vilka vi varit, vilka vi slagit, vem som slagit oss, vad vi byggt, vad vi rivit, vad vi är stolta över och vad vi skäms för.

Ofta är det segrarnas berättelser som består. De starka, de mäktiga, de som är hänsynslösa nog att hävda sin rätt och de som låter de hänsynslösa hållas. De som är kreativa nog att av alla spretande händelser och individer i en punkt i tiden baka ihop en förklaring till varför allt just då och just där är på ett visst sätt.

En stark berättelse är den om ett Europa som i hundratals år sargades av ständiga krig som blåste över kontinentens olika hörn, och som efter det sista (eller senaste) stora kriget samlade sig till en gemenskap vars mål i första hand var att säkra freden. Den berättelsen, sann eller falsk, är fortfarande en som får människor att fortsätta rösta för en europeisk union.
En annan europeisk berättelse är den om byråkraternas EU, om kolossen som växte sig så stor och så dryg att den nu sitter i Bryssel som en förordningsfabrik, och fiser ut meningslösa direktiv. Sant eller falskt, men den berättelsen får människor att rösta mot unionen.

Det finns en berättelse om Fästning Europa, den rika, starka unionen av gamla kolonialstater som slutit sig samman för att försvara sitt territorium, sitt välstånd och sina privilegier mot de fattigare länder man sugit ut på sina skatter och sina bästa människor.
Det finns en berättelse om ett fritt Europa, där alla kan röra sig fritt, arbeta fritt och handla fritt.

Den allra vackraste berättelsen om Europa just nu är kanske den som sker just nu. Just nu kan unionens alla miljoner människor, från den lilla gumman med den krumma ryggen i en soldränkt by långt ute i den grekiska arkipelagen, till den italienska lärarinnan i Milano, till den brittiska slaktaren till den schweiziska mjölkbonden till industriarbetaren i en tysk bilfabrik till den unga universitetsstudenten på utbyte i Köpenhamn till jag och vi på Åland rösta i samma val. Och varenda en av våra röster räknas till ett gemensamt resultat och det som vi väljer har betydelse och makt. Inte så mycket makt som vi skulle önska kanske, men reell makt.

I den berättelsen, bästa människor, delar vi en plats och en tid i historien med människor på denna kontinent, i en vilja att på vårt djupt mänskliga, delvis misslyckade och halvdana sätt forma framtiden.
Vi är handen som spänner bågen, för det vi tycker att den Europeiska gemenskapen är värd, och för den berättelse vi vill ska berättas i framtiden.

Tala nu, med den röst du har. Var med i berättelsen. Den största lovsången är att vi får lov till det.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax